Imágenes de páginas
PDF
EPUB
[blocks in formation]

Indhold.

Side.

De nordiska språkens nasalerade vokaler.

I min korta anmälan (1883) af Björn Magnússon Ólsens bok „Runerne i den oldislandske literatur“ (se Nordisk Revy, Årg. I, sp. 114) har jag redan antydt, att och hvarför jag icke kan godkänna Gislasons (Annaler f. nord. Oldk. 1863, s. 400; Tidskr. f. Phil. og Pæd. VI, 255 och nu senast Njála, II, 6 f.) och Olsens (anf. st. ss. 95, 101, 102') tvifvel på riktigheten och pålitligheten af de uppgifter, som i Snorra-Eddans afhandling „Um stafrófit“ meddelas rörande de isl. nasalvokalerna; och att jag tvärtom, i likhet med Lyngby (Tidskr. f. Phil og Pæd. II, 317 f.), anser nämda uppgifter i allo träffa verkliga förhållandet, i enlighet hvarmed jag ock i min „Altisl. und altnorw. grammatik“ (8 52) i korthet redogjort för de isl. nasalvokalerna efter Sn. Eddans framställning. Mitt hufvudskäl för att godkänna den gamle ortografens uppgifter har varit och är fortfarande dessas slående öfverensstämmelse med de resultat rörande nasalvokalers förekomst i äldre och yngre nordiska språk, till hvilka man kommer vid en undersökning dels af de älsta fornsvenska (och fornnorska) runinskrifterna, dels af vissa nu lefvande svenska bygdemål. Ehuru jag ej häller nu har tillfälle att ägna denna fråga en uttömmande behandling, anser jeg det icke vara ur vägen att här lämna några bidrag till dess lösning, i förhoppning, att någon annan däraf möjligen kan förmås att göra densamma till föremål för den grundligare undersökning, den så välförtjänar.

Mest upplysande för frågan är det nuvarande Dalmålet, hvarför jag närmast öfvergår till en redogörelse för uppträdandet af nasalvokaler i denna dialekt, som jag själf på ort och ställe studerat. 1 Och nu nyligen i hans upplaga af „Den tredje og fjærde grammatiske

afhandling i Snorres edda“, s. XXVIII noten. (Not vid korrekturläsningen 2 Jfr numera också Bugge i Arkiv II, 230 ff. Arkiv for nordisk Filologi. III.

1

« AnteriorContinuar »