Anm. 2. I bet. 'ramla' är sv. diall. rackla möjligen afledt af sv. diall. raka ds. Vll ÖM s. 26. I annat fall är betydelseutvecklingen densamma som för sv. diall. stackla nedan. Anm. 3. Se för öfrigt under rucka anm. 2. Af sv. diall. ralla 'springa omkring; skvallra' ag. Rz. på -t: ralta ds. Rz, Vll PPm. Nom. dev.: ralta f. nom. Anm. Betydelserna 'springa omkring' och 'skvallra' representera möjligen två etymologiskt skilda verb. I betydelsen 'skvallra' sammanställes det med mlt. rallen 'larma o. prata' samt med fsax. ręđiôn, fht. rediôn 'reden'. Båda dessa härledningar läte förena sig, om man ansatte ett urgerm. *rađlôn, som enligt den af Sievers upptäckta och i Indog. Forsch. IV. 335 följ. framställda ljudlagen redan urgerm. öfvergår till *rallôn. Ordet skulle sålunda icke falla inom omfånget för denna afhandling. Däremot möter intet hinder att uppfatta sv. diall. ralla i betydelsen 'springa omkring, i vissa dial. särsk. om hundar o. kattor i brunsttiden' som ett urgerm. *rađilôn; jfr no. ræda 'löpa i brunst, para sig' (< *rāđ-). I betraktande af den parallella betydelseutvecklingen af ranta (jfr äfven ty. ranzen) är det väl sannolikast, att också ralla i betydelsen 'skvallra' är att identifiera med detta ord. Om ralla se Lindgren i Sv. landsm. XII. 1: 109; jfr äfven Vendell PPm. s. 295 not 1, Därs. s. 312 not 1 (och ÖM s. 13). Af sv. diall. ralla 'trilla, rulla' - på -r: da. diall. raldre ds., se Rz s. 523. Af da, ralla 'rossla' på k sv. diall. ralka 'hosta upp slem' Rz. - : Af sv. diall. rama 'dåna, braka' Vll ÖM s. 32 (~ stammen rum-, se nedan) på 1: no. ramla 'skramla, skråla, sladdra' Aa., fsv. rambla 'dåna, gifva doft 1. ihåligt ljud?' Sdw., ä. nsv. ramla 'bullra, dundra; slamra, sladdra; slå, så att larm 1. buller uppstår', sv. diall. bullra, dåna starkt' Rz, VI ÖM ss. 29, 32, da. ramle 'bullra'. — Nom. dev.: no. raml m. och n., sv. rammel n. abstr. Anm. 1. Ofvanstående verb torde få betraktas såsom inhemskt nordiskt, ehuru möjligen ty. rammeln 'bråka, väsnas' (jfr äfven holl. rammelen 'bullra') kunnat influera. Osäkert är däremot, huru det förhåller sig med no. o. sv. ramla 'falla med buller 1. brak', i sv. i denna betydelse bekant först från förra hälften af 1700-talet. Ordet är möjligen afledt af sv. diall. ram(m)a i samma betydelse (VI PPm., ÖM s. 26) och vore väl då ytterst etymologiskt identiskt med nyssnämnda verb. Det kan dock åtminstone vara påverkadt af ty. rammeln 'komma att falla', hvilken trans. betydelse äfven, ehuru sällan, uppträder i nsv. Den intr. betydelsen i no. och sv. vore i så fall sekundär. Sv. ramla, da. ramle 'para sig (om djur)' är i alla händelser lånadt från mlgt. eller ty. rammeln i samına betydelse; jfr Jessen Et. Ordb. s. 186. Sannolikt besläktade ord se rum-. [Om no. ramsa 'rifva till sig' se under hremma] på -k: no. ranka 'flacka, ströfva omkring' Aa. på t: no., sv. (diall.) ranta 'ränna omkring o. d.; skvallra' Ross, Rz, jfr ty. ranzen 'vända sig hit och dit' o. d.; para sig, om rofdjur, hundar'. Beträffande dessa trenne betydelsers förekomst i samma eller närbesläktade ord är att jämföra under ralla (med anm.). Nom. dev.: sv. diall. ranta nom. ag., 'kvinna som sällan stannar hemma, utan löper omkring i stugorna', jfr ty. Ranze 'liderlig kvinnsperson'. Anm. Wadstein, från hvilken jämförelsen med ty. ranzen (o. ranze) härrör (Sievers Beitr. XXII. 253) och som äfven fattar ranta (o. ranzen) som ett iterativ (intensiv), tycks direkt likställa de båda orden i etymologiskt afseende. Om de emellertid utgå från en gemensam grundform *ran(n)atian- (= isl. *renta), måste väl det nord. ordets oomljudda vokal förklaras som beroende på analogisk anslutning till ord med -a, såsom ranka, ransa o. d.; jfr dock § 3) 5) a) slutet. Eller också föreligger här ej något gammalt iterativum, utan båda orden visa kanske hän på en germ. stam *rant-. - För egen del har jag ursprungligen uppfattat ranta som en nordisk nybildning. Af en stam rang-, afljudsform till ringa, på -1: da. rangle 'skallra, skramla'. Nom. dev.: sv. diall. rangla Skåne Rz, da. rangle '(barn)skramla'. Af no., fsv., nsv. rapa no. repja, sv. diall. räpa Rz, Vll PPm., da. ræbe (jfr äfven sv. diall. *repa (< -i-) Nn Dalm.) på -t isl. repta, fsv. ræpta Sdw., sv. diall. räfta, räpta ds. Rz sv. diall. rafta, rapta ds. Rz s. 5292. Nom. dev.: sv. diall. räft n. 'rapning' Rz. Af det i afljudsförhållande till ofvan anförda verb stående, likbetydande isl. ropa Vgf., da. råbe på -t: isl. rypta ds. Vgf. - mht. rofzen, fht. roffezen. Om förhållandet mellan dessa ord och de under rok-, ruk se Zupitza Die germ. gutturale s. 43 (: växling af rotdeterminativer). Af no. rava 'rifva till sig' på -l: ravla ds. Ross. Anm. Osäkert är, om no. och sv. rafsa (ihop, till sig osv.) ha samma grundord. Å ena sidan bör observeras, att v. rava har en ojämförligt mera inskränkt spridning än rafsa, å den andra, att de båda orden i no. väl öfverensstämma med afseende på betydelse, se Ross. Af isl. reida 'svinga' intr. 'gunga häftigt', se Ross s. 5951. Af isl. reigjast 'to throw the body back with the notion of stiffness and haughtiness' på -s: reigsa ds. Vgf. Af no. reikka, se ofvan, = på -t: reikta (-æ-, -e-, -i-) 'gunga, i sht i rep'. Nom. dev.: reikta f. 'gunga' Ross (: v. r. no. riga ds. v. r. sv. diall. rucka ds. Nn Dalm. : v. r. sbst. gunga: v. g. osv.). = SV. [Om sv. rensa osv. se under hreinn] Vll PPm.; jfr under ripa. på -1: sv. diall. repla 'upprepa' Af isl. rita 'vara i rörelse' Fr.' 'darra' Vgf., no. rida 'svinga' på -l: isl. riðlask 'to rock, waver, reel to and fro' Vgf., no. ridla 'svinga raskt o. smått' Ross. Anm. Ej att förväxla med no. (v)ridla : vrida. sträfvansvärd' Fr.2 på -k: rífka 'göra efter Af no. riga 'ragla, svaja; gå osäkert o. mödosamt', jfr rigga 'gå osäkert o. mödosamt', på -1: rigla ds.; äfven 'stå löst o. vacklande; sitta löst' Aa., Ross; sannolikt rila Ross s. 6031. Anm. Ej att förväxla med no. (v)rigla : (v)riga. Af no. rikka tr. 'rucka', se Ross s. 6022 nederst,~ sv. diall. rika 'vrida, vricka' på -l: no. rikla intr. 'vricka, rucka, lirka, t. ex. med en lås' Aa., 'rokke sig saa smaat, om løst fæstede ting' Ross, sv. diall. rickla 'genom ryckande 1. vridande fara illa med' VI PPm. Nom. dev.: no. rikl n. abstr. Ross. på -s: no. riksa 'gå sakta' Aa., jfr Ross, sv. diall. 'runka, vackla' Rz s. 5331. Anm. Det no. ordet är i vissa fall svårt att skilja från (v)rikla: (v)rikka. [Om no. riksa, rikta 'knarka o. d.' se under hrika] Af no. ringja 'ringa' -på-1: ringla 'ringa, t. ex. med en liten bjällra' Aa.; jfr med afseende på bildningen fht. chlingilôn (ty. klingeln). Af no., sv. diall. v. ripa (sv. repa) på -l: no. ripla 'repa'. Nom. dev.: ripla 'repa, skåra' Ross. på -s: sv. diall. ripsa 'rispa, repa' Rz; isl., no., sv. rispa. Om det sistnämnda ordet hör hit, är det en äldre bildning än ripsa; med afs. på -sp- jfr geispa, gäspa (under geipa), gluspa (under glupa) m. fl. och Noreen Pauls Grundr. I. 473 (§ 123). Nom. dev.: isl., no., sv. rispa 'eg. det upprispade'. Af germ. stammen ris- 'falla, stiga' -- på -1: no. risla tr. o. intr. 'dråsa, strömma ned; strö' Aa., Ross. Da. risle 'sorla, porla' är möjligen lånadt från det med no. risla väl etymologiskt, identiska t. rieseln, af mht. riselen 'tröpfeln, regnen' (mht. risel Tau, Regen, Hagel' deverbativ häraf?). Nom. dev.: no. risla f. 'sorlande bäck' Ross; jfr parallellerna under sika och silla. Af germ. stammen rok-, ruk- (ie. rug- i lat. rugire 'böla', gr. dovyuós 'bölande, tjut') på -l: sv. diall. rockla 'grymta' Rz~ no. rukla 'rossla' Aa.; jfr anm. 1. ~ på t: sv. diall. rokta ds., se Rz s. 5481 fsv. rykla 'rapa' Sdw.ags. roc(c)ettan 'få uppstötningar' äfv. 'frambringa (ord)', (jfr litauiska rúgti ds., med afseende på betydelsen : lat. rugire 'böla' no. rækja 'rapa' no. rækja 'böla'); jfr dock anm. 3. Anm. 1. Möjligen höra hit äfven ä. nsv. råkla, sv. diall. rockla 'harkla, harska sig o. d.' I så fall erinras med afseende på betydelseutvecklingen om no. rækja 'böla, rapa', men äfven ’harkla sig'. Se anm. under rake. Anm. 2. Till samma ordstam hör äfven ags. ed-rocian osv. 'idisla' (i afljudsförhållande till fslav. -rygnati, litauiska rúgti 'få uppstötningar'); jfr sv. diall. järmta 'idisla': isl. jarma 'bräka', se under järmta. Om Perssons sammanställningar Wurzelerw. s. 196 följ. äro riktiga, eger äfven mellan de båda ordgrupperna en, om också mycket aflägsen, etymologisk släktskap rum. Anm. 3. Formellt möjligt är, att fsv. rykta 'rapa' är en regelbunden bildning på -atjan af samma stam. Härför talar ock det i så fall identiska, ungefär likbetydande ags. roc(c)ettan. Då emellertid på det enda ställe, från hvilket ordet enligt Sdw. är uppvisadt i den fsv. litteraturen, det förekommer vid sidan af lat. ructare, är ju ej den möjligheten alldeles utesluten, att här en af det lat. ordet föranledd felskrifning för rypta (= isl. rypta) föreligger. Af sv. (diall.) rucka 'röra 1. lyfta ngt litet; vagga, gunga' på 7: sv. diall. ruckla 'ragla' Vll ÖM s. 15, 'vara lös; vara sjuk' Frthl Vö.; (?) no. ruckla 'gå makligt och klent' Ross. Jfr med afseende på betydelseutvecklingen under rugga. Anm. 1. Etymologiskt identiskt med sv. diall. ruckla är med all sannolikhet det likljudande sv. riksspråksordet med den unga betydelsen 'föra ett utsväfvande lif, svira, rumla'. Anm. 2. På grund af öfverensstämmelsen i fråga om betydelse är det sannolikt, att ricka, racka o. rucka med resp. afledningar sinsemellan äro besläktade, åtminstone i vissa fall (ty omöjligt är ej, att här verb af ursprungligen olika ursprung sammanfallit), och att de vidare böra betraktas såsom förgerm. n-utvidgningar af riga, rigga, raga, rugga, där ej unga analogiska afljudsbildningar föreligga. Af isl., no., sv. diall. rugga 'rucka, vagga' Fr.2, Vgf., Aa., Rz; no. äfven 'gunga' på -7: isl. rugla 'bringa i oordning' Fr.2, Vgf., no. tr. och intr. 'vackla; rucka, rysta i; gunga' Aa., jfr äfven Ross; sv. diall. ruggla 'vackla' Vll ÖM s. 14. Nom. dev.: no. rugl n. abstr. Aa. Af stammen rum- (~ sv. diall. rama 'dåna, braka') på 1: no. rumla Aa., fsv. rumbla Sdw., da. rumle 'bullra, slamra', sv. diall. rumla 'galnas, stoja' Rz, kanske dock lånadt från lgt. rummeln 'bullra'. Anm. Etymologiskt identiskt är äfven nsv. rumla med den sekundära betydelsen 'vara utsväfvande i dryckjom', sannolikt närmast utvecklad ur betydelsen 'rusta om', jfr sv. diall. ofvan. Af no. runa 'braka, bullra; sladdra' — på -s: runsa 'larma' Aa. Af no., sv. runka på -1: no. runkla 'svaja, gunga' Ross s. 9721, sv. diall. runkla 'skaka, runka ofta; vingla med' Rz s. 5331. Af no. runsa 'springa omkring' på -1: runsla ds. Nom. dev.: runsl? Ross. Af isl. ruppa 'plundra' Fr.' (~ fht. roufen, nht. raufen) på -1: isl. rupla 'lösrifva, upprifva, bringa i oordning o. d.; plundra' Fr., Vgf. Nom. dev.: rupl n. 'byte, rof' Fr.' [Om no. ruvla se hruf-] Af sv. rycka Af sv. rynka på -l: sv. diall. ryckla 'rycka af o an' Rz. på -t: sv. diall. *rynkta ds. Nn Dalm. *rynkta f. 'rynka, veck' Nn Dalm. [Om rypta se s. 146] Nom. dev.: [Osannolikt är, att sv. räfsa 'hopsamla med räfsa' är grundord för det likljudande sbst.; i alla händelser föreligger här ingen bildning på -ison. — Isl. refsa 'straffa, näpsa', fsv. ræfsa, da. revse motsvarar ags. refsan och är alltså ett verb på -jan. Om ordets etymologi se Persson Wurzelerw. s. 161] Af no. rækja 'harkla sig; bräka, rapa; böla' (se för öfr. Ross) isl. hrækja 'spotta' (: isl. hráke 'spott') på -t no. rækta 'böla, skråla hest'. Nom. dev.: no. rækt n. abstr. Ross. Anm. Besläktade ord se under rake; med afseende på betydelsen jfr äfven under rok-. = Af no. adj. saar 'sårad, öm, smärtsam' isl. sárr (knappast däremot af sbst. saar n. 'sår' isl. sár) på k: no. saarka tr. o. intr. 'tillfoga smärta, såra; blifva öm, "saar" Aa., Ross. Nom. dev.: no. saarka f. ""saar" person' Ross. Anm. Möjligt, men föga troligt är, att v. saarka med afseende på afledningen rönt inflytande af sbst. saarka m. 'utslag, hudsjukdom'. Se § 4 1) b) P): Af isl. saga 'såga' -på: nisl. sagla ds. Vgf. Af stammen sam- (i nord. pref. sam-, isl. adv. saman, v. samna) 'samla'. på -k: isl., sv. samka, no., sv. diall. sanka, da. sanke Anm. Samla är ty. lånord (= mlgt., mht. samelen : isl. (ein)samall, se Noreen Ark. VI. 366; sålunda väl ej uppkommet genom dissimilation af samenen, jfr Kluge Et. Wbch). No., ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XIV, NY FÖLJD X. 11 |