Imágenes de páginas
PDF
EPUB

Nära släktingar till Glernir äro de nyno., hos Ross upptagna glera f. "aaben, bar plet; som i skov eller paa en skyet himmel"; adj. gleren, glerutt "som har gleror"; gler m. "blank eller glat flade".

Flera sv. bygdemål hava glena "lysa, skina", t. ex. solen glener, hvilket säkerligen uppstått ur äldre *glina enligt den vanliga utvecklingene i öppen stavelse; detta *glina återfinnes (se Noreen: Ordlista öfver Dalmålet) i Orsa under formen glino "svagt lysa". Enligt Rietz användes i Dalarna (Elvdalen, Våmhus) glena upp "klarna upp"; "säges då en klar fläck visar sig på en mulen himmel". Det isl. namnet Glenr kan antingen utgöra en a-omljudd form av ett äldre med glina sammanhörande *Glinar, eller ock kan det utgöra en ir-omljudd form av ett till glana hörande äldre *glanir. Jmf. att Rietz under glena (glina) anmärker: "Jfr fn. Glenr m. solens man, som utan tvifvel af ett i fn. förgånget verb glena har sitt namn". Med Glenr är att sammanställa det nyno. glenna "1) have eller faa store aabninger eller bare rum, "glennor", om skov 2) vise en lys stribe; lyse, klarne, om lufthimmelen". I svenska bygdemål finnes (jämte glena) även glänna, t. ex. solen glänner (Småland; Rietz).

Habrōk.

I Sn. E. I, 132 heter det

Askr Yggdrasils
hann er æztr viđa,

Hábrók hauka

Detta för övrigt okända namn Hábrók förklaras i registret till Sn.E. "i. e. altis braccis altis pedibus". Denna uppfattning synes mig dock knappast vara tillfredsställande. "En med höga byxor" kan icke anses vara synonymt med "en med höga ben", och namnet "högbyxa" för en hök är underligt.

Jag förmodar, att Hábrók utgör en folketymologisk ombildning av ett låneord. Fht. har habuh, ags. hafoc i bety

delsen "hök", och samma ord ingår (jmf. Kluge: Et. wb. habicht) i de fsaxiska ortnamnen Habocasbroc och Habuchorst. Med falkjaktens överförande från folk till folk lånades ofta även jaktfågelns namn. Så har t. ex. enligt R. Thurneysen: Kelto-Romanisches s. 23 ff. det ags. heafoc ombildats till fcymr. hebauc, fir. sebocc; jmf. vidare den av Schrader utgivna sjette upplagan av Hehn: Kulturpflanzen und hausthiere s. 367 f. Det isl. tersel "ett slags falk" är även ett låneord; jmf. mht. terzel, it. ter zuolo etc. Under dessa förhållanden är det naturligt, att det fsax. habok eller ags. hafoc lånats till norden och där genom anslutning till inhemska ord ombildats till Hábrók.

isl. nei, fsv. nē.

Gering synes i andra upplagan av sitt förtjänstfulla Glossar zu den liedern der Edda vilja identifiera den isl. nekande partikeln nei med det likbetydande got. nē. Detta är dock icke möjligt, eftersom got. ē ju motsvaras av isl. ā (got. lētan isl. láta etc.).

Jag ser i nei en sammansmältning av negationen ne "icke" med ett följande ei, identiskt med isl. ei "alltid”.

Got. aiws "lång tidsrymd, evighet" motsvaras nämligen som bekant så väl av isl. ey, ā, ā som av isl. ei. En sammanställning *ne ei nei betydde således "icke i evighet" och var ett förstärkt "nej"; jmf. de nysv. vid svar på frågor använda uttrycken nej aldrig, nej aldrig i evighet etc. Ags. ná har ju troligen uppstått ur ne och motsvarigheten till got. aiw (jmf. ags. á, ó "alltid").

Det fsv. nē "nej" är ljudlagsenligt identiskt med isl. nei. Då fsv. jämte ne även har nei (negh), nysv. nej, så beror det därpå, att till nē lagts ett förstärkande ei, egh "icke" eller "aldrig"; se Kock i Arkiv N. F. VII, 139.

Då som bekant fht. nein "nej" uppstått ur ni ein "icke ett", lat. non ur ne oinom "icke ett", så skulle man kunna

fråga sig, om isl. nei kunnat uppstå ur *ne ain. I så fall skulle ain vara identiskt med got. ain, neutr. till ains; de nordiska språken hava nämligen några färre exempel på nom. ack. sg. neutrum utan t av adjektiv, t. ex. full, använt såsom subst. i betydelsen "bägare". *Ne ain (med ne relativt oakcentuerat och fortis på ain) skulle hava blivit *nai, nei. Detta är dock icke sannolikt, ty de övriga orden, där -n förlorats efter vokal med fortis (pan> pā etc.), hade redan på urnord. tid slut-ljudande -n. Neutr. *aina (got. ain) hade däremot då vokal efter n.

isl. tá.

Man läser i Sn. E. I, 532: "Madr heitir einnhverr, tá ef II 'ro, þorp ef III 'ro, IV 'ro foruneyti. . ." Noterna upplysa, att Cod. Reg., Wchart., leß hava tá; nr 748 tô; nr 757 tê; U. ai.

Jag känner ingen annan förklaring av detta tá än den av Egilsson s. 808 gjorda anmärkningen. Han uppför tá "duo viri" tillsamman med det tá, som förekommer i uttrycken standa á tái, sitia á tái, och detta senare skall enligt honom betyda "colloquium". Såsom förklaring vid tá "duo viri” yttrar han "nam, ut tres collegium, ita duo colloquium faciunt, notante F. Magnusenio".

Nu betyder emellertid tá i t. ex. uttrycket á tái standa som bekant icke "samtal" utan "väg", "passage" o. s. v., och därmed är möjligheten (annat att förtiga) utesluten att fatta tá såsom egentligen betydande "samtal", då det användes såsom en beteckning för två män.

Gotiskan har en feminin ō-stam tewa "ordnung" och även ett neutrum tēwi "ordnung, schaar, eine abteilung von fünzig", ga-tewjan "verordnen", un-ga-tēwips "ungeordnet”.

Jag ser i det isl. tá, använt om två män, samma ord som det got. tēwa. Ett urnord. *tāwu gav ljudlagsenligt isl. *té, något senare tá. Ordets betydelse har varit "skara, avdelning"; jmf. betydelsen av got. tēwi. Om man möjligen

kunde tycka det vara överraskande, att ett ord med betydelsen "skara, avdelning" användes för att beteckna ett så ringa antal som två personer, så kan erinras om att förhållandet är ett väsentligen liknande i det omedelbart följande uttrycket "porp ef III 'ro". Detta porp översättes av Fritzner med "flok, skare". Därav är avlett det isl. þyrpask "flokkes, stimle sammen". porp återfinnes i schweizerdialektens dorf "besuch, zusammenkunft", och dessa ord synas höra tillsamman med lat. turba "skara".

Troligen hava vi det här diskuterade tá även i ett hittills oförklarat uttryck i Morkinskinna 17, 17. Det heter där: "Nv er þar til sogo at taca er fyrr var fra horfit. er þeir finnaz i Danmorc Magnvs konvngr oc Haralldr foporbropir hans. oc heimtaz nv a ta enir vitrosto menn oc hafa tal milli sin ..." Fritzner 2 identifierar det här mötande tá med tá "väg, passage". Men det är svårt att inse, hvarför de klokaste männen skulle samlas på vägen. Oxfordordboken misstänker skrivfel för á tal.

Läsarten a ta bör dock bibehållas. Liksom det nyss nämnda porp "skara" i schweizer-dialektens dorf erhållit betydelsen "besök, sammankomst", så har tá "skara" i isl. fått samma betydelse. Stället är att översätta "och nu hämtas de klokaste män till sammankomst"; jmf. beträffande bruket av prepositionen á i uttrycket á tá de isl. uttrycken ganga á stefnur "möten, sammankomster", koma á stefnu.

fd. toll (tull).

A ianitrice merx non vendatur amice

Man køper ey pintell aff porth kona

Så lyder den latinska och danska texten till Peder Laales ordspråk nr 66; jmf. Östnord. och latinska medeltidsordspråk I, text s. 11. Redan Chr. Pedersen söker i kommentaren till sin 1515 utgivna upplaga av Peder Laale belysa detta ordspråk, och sedan hava åtskilliga författare på mycket

olika sätt sökt förklara det. I min kommentar till Östnord. och latinska med.-ordspr. II s. 39 f. betecknar jag det såsom dunkelt och lemnar det oförklarat. Senare hava Bugge i

Arkiv N. F. VI, 85 f. och Wadstein Sv. landsm. XI nr 6 s. 11, hvar och en på sitt sätt, sökt tolka ordspråket, utan att det, enligt min uppfattning, blivit på tillfredsställande

sätt utrett.

Jag översätter latinet sålunda: "av skökan må icke hennes gunst (merx, egentligen en eufemistisk omskrivning för cunnus) säljas på ett (skenbart) vänskapligt sätt", eller något friare "man må icke (lockas att) köpa skökans på ett (skenbart) vänskapligt sätt utbjudna gunst".

Den motsvarande danska 1) texten uttrycker samma tanke, om man emenderar køper till køpe och pintell till pint toll (eller pint tull). Pint är det vanliga i danska bygdemål (och även i platt-tyskan) brukade ordet, och det står här i dativus såsom indirekt objekt. I toll (tull) återfinnes det isl. fsv. tōl "redskap", som emellertid på isländska även har betydelsen "genitalia". Att ordet havt samma användning på danska, framgår av de ännu förekommande tvetulle "hermafrodit", tvetullet "tvåkönad". Nynorskan har adjektivet tvitolad "tvåkönad", substantivet tvitoling "hermafrodit", nyisländskan substantivet tvítóli, adjektivet tvítóladr (Björn Haldorsen). Övergången från ō till u i danska tvetulle beror på vokalens förkortning; den återfinnes t. ex. i fda. hægumi, motsvarat av isl. hégómi, och i sådana ortnamn som de medeltida Aus av Aos, Simbrus av Simberos (Kock i Arkiv IV, 180). På grund av nyda. formen tvetulle har man kanske att i vårt ordspråk läsa tull, ej toll.

Måhända är det t. o. m. icke nödvändigt att ändra indikativen køper till konjunktiven køpe, eftersom man i ny

1) Ordspråket hör till dem som icke finnas i den svenska redaktionen av ordspråks-samlingen.

« AnteriorContinuar »