Imágenes de páginas
PDF
EPUB

scheinlich; denn dann müste es ja dem Künstler, gerade wie Stephens O. N. R. M. III S. 47, ganz entgangen sein, dass der Unterschied jener beiden Alphabetanordnungen bei der Ersetzung jeder der Runen k, n, u, a, a, t durch die ihr alphabetisch unmittelbar vorausgehende Rune vollkommen latent bleibt.

Ich habe für dieses Räthsel keine neue Lösung zu bieten; doch

"wer weiss, was in der Zeiten Hintergrunde schlummert?" Hamburg, 1. XII. 1898.

Fritz Burg.

Anmärkningar till "Valda stycken af svenska författare 1526–1732", utg. af Ad. Noreen

och E. Meyer, Uppsala 1893. S. 3, r. 8: nest Gudz hielp. I ordlistan s. 288 angives nest i sin härvarande bet. ”med” bero på t. nebst. Denna förklaring kan icke gärna vara riktig. Det enstaviga t. nebst är icke uppvisat förrän långt fram på 1600-talet. Ock form på -st är överhuvud icke känd förrän i senare hälften av 1500-talet ock då endast såsom lågtysk ock tvåstavig form nevenst (neffenst), efter hvilken det först på 1600-talet uppvisade ht. nebenst, yngre nebest, anses vara efterbildat. Dessa former på -st åter äro utvidgade av äldre lt. nevens, ht. nebens, en variant med det vanliga adverbiella s (ursprungl. genitivändelse) till t. neben (se Grimmska ordboken, art. nebst). Det nordiska uttrycket nest Gudz hielp, som fins citerat. hos Söderwall flera gånger (tidigast från 1501) ock såsom äldre danskt hos Kalkar III s. 255 är nog bildat med det vanliga superlativa adverbet nuv. sv. näst, såsom antages i bägge de citerade ordböckerna. Betydelsen av detta uttryck beror väl på en föreställning om Guds hjälp såsom

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XVI, NY FÖLJD XII.

varande i omedelbar närhet till hands för den därom anropande. Det tyska ordets betydelse är för övrigt icke "med" i rent instrumental mening, utan "tillika med, jämte”, hvilken icke ligger så särdeles mycket närmare den förra än det svensk-danska ordets egentliga betydelse "närmast" (jfr äldre 0. dial. sv. när i bet. "hos”).

S. 4, r. 3 (s. 5, r. 32): ministrera(s). Ordet bör troligen fattas icke i bet. ”förvalta”, utan i mera speciell bet. "betjäna med, servera", så att i uttr. vthskiffta och ministrera sacramenten de båda verben äro synonyma (jfr Sv. Akad. Ordb. art. administrera).

S. 6, r. 27: jw. Partikeln ju (jw) är icke upptagen i ordlistan, vid hvars författande utgivaren således icke tycks hava märkt någon väsentlig olikhet i betydelse hos ju i läseboken i förhållande till nutidens språkbruk. Vid närmare påseende finner man dock, att ju flera gånger förekommer i sin ursprungliga, nu icke brukliga, bet. ”alltid" eller i bet. "i alla händelser, i alla fall, nog” el. dylik något mera utpräglad bet. än hos det nutida ju; t. ex., förutom på ovan angivna ställe, 12: 7, 13: 22, 17: 7 o. 8, 18: 6, 55: 1; ja ännu så långt fram som hos Lucidor t. ex. 187: 21. I förbindelsen jw (szå) 13: 37, 17: 29, 195: 5 får jw översättas med "väl, fullt” eller ”minst". S. 17, r. 21 förekommer jw i distributiv bet. förbundet med hwar utan motsvarighet i nutida svenskan.

S. 6, r. 32: aff. Prepos. aff förekommer i älsta nysvenskan ofta (t. ex. utom här 16: 14, 64: 31 f., 65: 1 f., 66: 8, 102: 1) vid vb. seya "säga" i bet. ”om”. Då denna betydelse (uppkommen i yngre fsv. efter mlt. van) nu är förlorad (jfr dock veta av, där av har huvudaccent ock därför för språkkänslan icke ter sig som preposition, utan som från verbet oskiljaktig partikel), hade man väntat ett omnämnande därav i ordlistan, låt vara att missuppfattning av meningen icke torde vara att befara.

som

S. 9, r. 13: helsan. Såsom kyrkligt uttryck kunde helsa (motsv. lat. salus) betyda "frälsning” (så här o. 10: 21), "salighet" (så 10: 15).

S. 15, r. 16: holler. Väl närmast liktydigt med jnnehaller (15: 20); enligt ordlistan "håller före".

S. 15, r. 38: berördt. Handskriftens berordt (hehållet hos Klemming, s. 13) kunde vara lågtysk form utan omljud, motsv. mht. beruort, pc. pret. till berüeren.

S. 16, r. 7-14. 01. Petris källa för uppgifterna om de fornsaxiska gudarna Krodhe ock Jadut var väl den 1492 tryckta saxiska krönikan av Botho, där det berättas, att Karl den store frågade den östsaxiska menigheten, hvem

var deras gud, ock fick svaret: Krodo! Krodo is unse god; vidare, att saxarna på valplatsen efter en strid byggde ett kapellock där uppreste en pelare, hvarpå stod en med sköld ock spikklubba väpnad man; "denne tillbådo bönderna som gud ock de kallade honom Jodute ück menade, att de genom Sankt Jodutes hjälp hade segrat i striden” (se SchillerLübbens ordbok II 574 ock IV 548). Beträffande antagandet, att mlt. interjektionen jodute med sidoform tiodute skulle ursprungl. betyda "folk ut!" (se Språkl. anm. s. 259), så är från språklig synpunkt åtskilligt att anföra emot härledningen av mlt. tiodute från ett fsax. thiod ûte (jfr SchillerLübbens ordbok IV 547), särskilt den alldeles exempellösa övergången från fsax. th (p) till mlt. t (i st. f. d), till på köpet i svagtonig förstavelse.

S. 17, r. 30 f.: stekende och brekende. Detta uttryck, hvars senare del i Språkl. anm. s. 259 orätt förklaras såsom åsyftande kamp med huggvapen, på 1500-talet vanligt i mera försvenskad form stäkande och bräkande, lånat av mlt. steken(t) unde breken(t), betecknar tornering med lansar i dess båda moment: stickandet (med lansspetsen, för att söka stöta motståndaren ur sadeln) ock (lans-)brytandet, hvarmed förmodligen menades avbrytandet av motståndarens lansspets vid dess häftiga stöt mot sköld eller harnesk (jfr det nu bildligt använda uttrycket bryta (en) lans med någon).

S. 18, r. 9 f. Efter nutida skrivbruk skulle stått bindestreck efter bergh ock daal, ty mark är såsom efterled i sammansättning att supplera från eller sletmark.

S. 18, r. 21: ondt. Bör bällre översättas "svårt" (jfr nuv. icke gott i samma mening) än "dåligt”.

S. 18, r. 37: Dragha. Det är icke anmärkt i ordlistan, att dragha här är att fatta i bet. ”bära", såsom för mig påpekats av kand. G. Kallstenius med stöd av motsättningen mot bruka; jfr nuv. vapendragare.

S. 21, r. 12: tilkraffd. Ordlistan har infin. tilkräfwa; bör heta tilkröffia. Att häffua saknar i (101: 24, samt redan i Nya Test. 1526), beror på mlt. heven. Jfr kreftia 5: 18, 23.

S. 21, r. 16: honom under öghonen. Att med honom väl menas icke konungen (se Språkl. anm. s. 260), utan Niels Lycka, är påpekat i Finsk Tidskr. XXXV s. 234, noten.

S. 25, r. 30: alt. Rörande uttr. icke vtan alt synes den upplysningen icke överflödig, att vtan är adverb, ock att icke vtan tjänar att framhäva alt, samt att detta sista betyder "alltjämt" (så även alt i r. 33).

S. 28, r. 3: hwar icke. Här bör hwar icke fattas i bet. "om icke" (icke "hvarom icke”, se Språkl. anm. s. 260) ock hela satsen (såsom bestämning till förestodh) översättas: "ifall det icke bleve i tid tänkt därpå” ifall man icke i tid gjorde sig betänkt på att förekomma det hotande fördärvet.

S. 36, r. 4: broo. Utan den upplysningen, att broo här betyder "skeppsbro, kaj” (jfr fiskare-broos 208: 31), är kanske icke så lätt att genast fatta innebörden av uttrycket för lybeske broo "fram till Lübecks skeppsbro" (över havet, om man kommer från svenska eller danska sidan).

S. 37, r. 31: druber. Ordlistans "druba drufva" är vilseledande, ty S. Johannis druber betyder "vinbär", som nu icke kallas för druvor, ock den osvenska plur. druber bevisar icke, att man på B. Olavis tid haft en sing. druba.

S. 38, r. 8: rhenbarbara. Denna form med n (även i ordlistan) är felaktig för Rheubarbara i originalet. Jfr mlat. (radix) reubarbara el. reubarbarum, fra. rhubarbe 0. s. v.

S. 38, r. 12: agaricum. Härmed menas nog icke flugsvamp, utan en drog beredd av den s. k. lärkträds- eller lärksvampen, som kallas agaricum hos Plinius, gr. Nya Qikov (jfr Nord. Familjebok art. lärksvamp). Visserligen har Agaricus i nyare tid fått annan betydelse ock flugsvampen hör till Linnés släkte med detta namn, men till samma släkte höra mer än tusen olika svamparter.

S. 38, r. 34: diaprunis. I italienska ordböcker förekommer diaprunis 0. diapruno i bet. plommonmos såsom laxermedel. Jfr lat. prunum.

S. 40, r. 13: widh brunnet. Vid gissning angående detta uttrycks betydelse ligger närmast att fatta widh såsom prepos., styrande ett följande substantiv. Skulle man våga förmoda ett annars okänt neutralt subst. brunn med bet. "bränning, vågsvall”?

S. 44, r. 23: Makan. Att detta är en form av make m., kan tyckas självklart. Men innehållet i närmast följande värser synes tala för, att makan (väl med åsyftad dubbelmening) också kan vara ett till det tre rader förut förekommande verbet maka hörande substantiv - mlt. make f. "förfärdigande" (t. mache), här att fatta i bet. medel (material ock redskap) för förfärdigande. I förbigående frågas, om icke i följande rader lunden ock sunden skulle kunna åsyfta Lund ock Öresund.

S. 51, r. 6: smirlingh. Troligen variantform till smärling t. ex. i Dalins ordbok, motsv. da. smerling, väl ett lågtyskt namn på den fisk som nu på svenska mäst kallas grönling (Cobitis barbatula); jfr i s. bet. t. schmerl(e) med demin. schmerling ock hos Luther schmirlin. Med grönlingh

« AnteriorContinuar »