i nästa rad måste då menas en annan fisk än nuv. grönling;

kanske

t. gründling, även gründel, på svenska sandkrypare (Gobio)?

S. 51, r. 36: her för. Detta är det tyska hervor "(hit) fram". Överhuvud är den tyska användningen av här (her) i bet. "hit", förenat med vb. komma, vanlig i äldre nysvenskan, såsom t. ex. häär 8: 16, her vtth 29: 29.

S. 53, r. 24: Fammingen. En variantform till denna svordom, hvars egentliga betydelse är oviss, träffas hos Hof: Dial. Vestrog., där i en förteckning på i Vestergötland brukliga svordomar o. dyl. förekommer följande rad (sid. 64, r. 17): wass särra tre, wass håhla tre, wass katten, wass fammena.

=

S. 58, r. 5: hweeser. Skrivsättet med h har hindrat förståendet av detta ord. Det sammanhänger med sv. dial. vesa f. "dy, gyttja", wesa i Spegels Glossar "mador, humor, sordes liquefacta", isl. no. veisa "dy, dypöl, kärr”, vare sig att ursprungliga texten haft helrim med reesan i föreg. rad, således Huarföre weesan "hvarföre (har du) dyn (på din kropp)”, eller att weeser skulle vara ett adj. med bet. "dyig".

S. 64, r. 6: it baste hus. I Språkl. anm. s. 261 gissas på ett fsv. it bazta hus. Låt vara att detta skulle vara en från visans främmande original inkommen norvagism (såsom prof. Noreen muntligen förklarat sig hava menat), så återstår det betänkliga i översättningen av bazta med "högsta". Jag tänker, att det helt enkelt menas "en bastubyggnad". Till detta ställe hänför sig förmodligen Hellquists citat av baste- "bastu" i Sv. Landsm. XV. 6, sid. 2 o. 4.

S. 72, r. 16 o. 18. Emot antagandet i Språkl. anm. s. 261 av anakolut, samt att sing. thet skulle sammanfatta de föregående plurala subst., ehuru rad. 20 har plur. the, är jag böjd för att tro, att Wåre skall översättas "Vore det så, att" (kortare: "Om"), ock att thet är bestämning till mål, så att rad. 18 skulle betyda: "hade ett sådant tungomål, att de kunde tala".

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XVI, NY FÖLJD XII.

11

S. 73, r. 5. Meningen med denna svårtydda rad är nog icke träffad i Språkl. anm. s. 261. Dels betviflar jag, att barn till vendh kan betyda "förvandlat till barn” (jfr t. zuwenden), dels finner jag underligt att låta ålderdomen i stället för döden vara försteget till den eviga glädjen. Kanske skulle man, med antagande av en ellips av sigh (såsom dativ) av metrisk anledning, få översätta så: "eftersom världen skaffat oss såsom barn till sig", d. v. s. eftersom vi en gång blivit födda till världen? I strofens sista rad blir tå då icke korrelat till 5:e radens när, utan en upprepning av Då i den 1:a raden.

S. 73, r. 31. Rätteligen bör man väl fatta huelfver i bet. "hvälver sig om", sack såsom subjekt ock chuat i bet. "ehuru än" (jfr fsv. huat i bet. "huru").

S. 74, r. 16. Ordlistans skina sigh är ett omöjligt uttryck; skina ensamt betyder "visa sig" ock sigh fungerar här som subjekt i infinitivfrasen.

S. 83, r. 2 o. 3. Dessa två rader bilda en sats med försann i parentes; det skall heta: ther war och nödh at finna försann! een förfaren skepper o. s. v. = "där var ock stor svårighet att finna en erfaren skeppare" o. s. v.

S. 83, r. 5. Uttrycket tamp eller tygh kan lämpligen återges med tackel eller tåg, som säger detsamma, ehuru egentligen i omvänd ordning, medan äldre svenska ordböcker hava det mera rent tavtologiska tackel och tyg.

S. 87, r. 29: sön. Ordlistan har såsom infin. endast söna. Men är det säkert, att icke det äldre sönia fans kvar på 1620-talet? Jfr i Spegels Gloss.: "Söna, vel sönia”, det senare citerat från bibeln.

S. 88, r. 28: owarachtige. I ordlistan antages, väl endast gissningsvis, att owarachtig betyder "ovederhäftig". Men av fsv. warachtigt "stridbart" (Rydqvist II 389) ock mlt. unwerhaftich "obefästad" (om byggnad) samt t. wehrhaft "va

penför, tapper" kan man sluta till bet. "oduglig för krig, okrigisk".

S. 90, r. 38: occasioner. Ordet betyder icke "ställningar ock förhållanden", utan "(krigs-)tillfällen, träffningar".

S. 91, r. 32: erfrischa. Ordlistan skriver erfriska. Men hvem vet, om icke Gustaf Adolf uttalat ordet med tyskt sch-ljud? Dylikt uttal kunde t. o. m. tänkas i önschandes (91: 7); jfr fsv. ønskia (äldre ynskia) jämte ønska.

S. 93, r. 28: Aldtså. Ordet står här, såsom bestämning till leffua ock hänförande sig till innehållet i de bägge närmast föregående stroferna, i sin ursprungliga betydelse "(just) så", hvilken även förekommer t. ex. 118: 7, 181: 20, men nu fins endast i ske alltså (kanske väsentl. efter Jerem. kap. 11, v. 5?).

S. 96, r. 14: förhålla. Icke av mlt. vorholen dölja, utan med grundbet. "undanhålla" mlt. vorholden, som också kan

betyda "hemlighålla".

=

S. 97, r. 34 f. Frasen låta til goda i ordlistan s. 286 beror på misstag. Man har att sammanföra til goda med njuta såsom motsvarande nuv. tillgodonjuta. Efter låta användes förr ofta infin. med at (jfr nuv. tillåta).

S. 103, r. 25: lagdt. Originalets plur. lagde, även i 1642 års upplaga, är nog menad, såsom syftande på det föregående them (= wicker) ock syntaktiskt likställd med sudne 103: 2.

S. 104, r. 4: vthdryckt. Att denna form tarvar förklaring, synes utgivaren icke hava tänkt på. Den ovane läsaren torde lätt falla på översättningen "urdrucken". Men 1642 års upplaga har vthtryckt "utprässad", hvilket tydligen är rätta meningen. Formen med d är väl dock icke feltryckt, utan hämtad från ett lågtyskt utdrücken "utprässa”.

S. 117, r. 3: wända sigh. I analogi med det sid. 118, r. 14 förekommande uttr. något opå them wänder, som betyder "använder något (= offrar någon tid ock möda) på dem”,

torde här med wända sigh och see til menas: "göra sig den mödan ock (att) giva akt på".

S. 118, r. 2: öfver. Då den närmast liggande översättningen "mer än" innebär en pleonasm, får öfver väl fattas lokalt, således: "över en vägsträcka (eller: ett avstånd) av"

O. S. V.

S. 118, r. 7: betyda. Enklare än ordlistans tolkning "låta förstå, tillkännagiva" (med underförstått objekt: "sina tankar") synes mig vara att fatta betyda = "tyda" (nämligen andras i brev framställda tankar).

S. 118, r. 34 f.: Sij, wyrdning. Till följd av felläsning av ett bindestreck i originalet har utgivaren icke märkt, att här menas Sijwyrdning "sidvördnad".

S. 118, r. 37: späna. Verbet är väl egentl. samma som mlt. spenen "avvänja från modersbröstet", men Stiernhielm menar nog, att verbet skall betyda "locka", liksom fsv. spana (även i tavtologien lokka ok spana) samt isl. spenja (det senare är formellt mlt. spenen; grundbet. är "draga någon

ifrån någon").

S. 120, r. 23: godh lijke. Det kan förtjäna påpekas, att vi här hava det nutida adj. golik (med huvudaccenten på -lik), vanligt i vissa dialekter i bet. "fullt god, riktigt bra, duktig" (använt av Strindberg i Hemsöborna, där det heter i slutet av 4:e kap.: jag kan nog vara så golik som en annan slinka, när det skall bära te).

S. 120, r. 35: flootas. Detta verbs etymon ock betydelse kan icke anses upplyst genom mlt. vlôten, enär detta sistnämda har ö-ljud, såsom visas av nlt. flöten, motsv. t. flössen ock isl. fløyta, ock egentl. betyder "bringa att flyta". Översättningen "frodas" synes mig därföre icke så säker, att den bort framställas utan frågetecken i ordlistan.

S. 133, r. 12: dreffligh. Detta adj., som ordlistan översätter såsom om det vore sl. m. driva, kan här översättas "väldig". Det är ett lånord af äldre da. dræfflig, draffuelig,

biform till dræbelig, samma adj. som fsv. dræpeliker, lånat av mlt. drepelik ock en variant till nuv. sv. dråplig. Samma adj. fins i neutr. dräfligit i Stiernhielms Hercules v. 415.

S. 136, r. 25: strålar. Av uttrycket skiuta kärleks strålar, jämfört med skiuta kärleeks kolffvar i rad. 12 f., kan man sluta, att ännu på Hiärnes tid stråle i poetisk stil kunde brukas i den gamla bet. "pil". Då kolff egentl. var en i framändan trubbig pil, kan man antaga, att valet av strålar på senare stället åsyftar en stegring, i det därmed menas uddhvassa pilar.

S. 136, r. 27: affecterat. Handskriftens form affectat torde vara menad, näml. lat. affectatus.

=

S. 138, r. 20: frilegnare. Att detta är kompar. till ett adverb frilegen (se ordlistan), är icke möjligt på grund av n, som aldrig annars överföres från positiv formerna av sådana adverb till komparativerna. Jag förmodar, att ordet är adverbial komparativ till ett adj. fri-lägen med bet. "som har fri lägenhet (fritt tillfälle)".

S. 142, r. 26. Ordlistan översätter: "att utbyta mot illa gräddat". Bättre synes mig för innehållets skull att fatta för obakat "såsom varande ogräddat" (enligt hans påstående) ock att vid förwexla underförstå "mot annat bröd".

=

S. 143, r. 14: skiälles then. Kanske har den danskfödde författaren, då han här säger then om samweth, haft för tanken det danska samvittighed?

S. 155, r. 13: wälskodda skep. Att tala om bepansrade fartyg på 1600-talet är en anakronism. Med skodda menas väl: beslagna, försedda med skoningar under kölarna.

S. 155, r. 21: kres. Här är väl icke fråga om en "tornerplats, vädjoban" vid Gamla Upsala, utan om gränsen för (eg. kring) stadens område (jfr omkrets).

S. 156, r. 29: Sedan så som. Misstolkat i Språkl. anm. s. 264. Meningen är: "Sedan så gott som (snart sagt) hela Europa" o. s. v.