Imágenes de páginas
PDF
EPUB

anordna, förse med' lemnar oss uppslaget till en osökt och tillfredsställande tolkning. Detta urg. *witēn- återfinna vi i: got. witan (pret. witaida) 'auf etwas sehen, etwas beobachten, bewachen, beschützen'; fht. giwizzen 'Acht geben, aufpassen', irwizzēn id.; fvn. (pret. ptc. till vita) vitaðr, vitat 'iakttagit (sett, vetat)', äfven 'anvisad, bestämd', jfr Bugge anf. arb. s. 17; ags. (be-)witian (ett ön-verb, som enligt Sievers Ags. Gr. § 416, a. 14 ursprungligen varit ett en-verb) 'to regard, perceive, observe; to care for, see to, have charge of, govern; to perform, accomplish, carry out; effect'.

3

Jag skulle alltså vilja öfversätta wita[n]da-h(a)laiðan med 'den som sörger för, anvisar, gifver (någon hans) bröd (uppehälle)' d. v. s. med andra ord 'husbonde'. Bugge har anf. arb. s. 23 förmodat, att

[blocks in formation]

bildar en vers. Därför talar både alliterationen med w och wita[n]da-h(a)laiban, som "ikke synes at være det enkleste Udtryk for det Begreb, som det udtrykker, men at tilhøre den høiere Stil og netop valgt fordi det begynder med w". Häruti är jag fullt enig och ser såsom redan förut är nämdt i denna sammansättning en bildning af samma art som de poetiska sløngvan(d)-baugi, sveiflan(d)-kiapti etc. Det föreligger enligt min mening sålunda här en kenning af samma art som talrika andra inom den fvn. poesien. Från betydelsens synpunkt erbjuder det ags. hlāford m. 'lord, master; husband' en fullständig kongruens. Ags. hlaford är sammansatt af hlaf m. 'loaf, bread, food' och weard 'warder, keeper, protector, possessor', jfr Sievers Ags. Gr.3 § 43, 2 o. 51. Jfr för öfrigt härmed ags. hlāfēta m. '(eg. loafeater) dependant' och som bevis för att äfven i Norden samma synpunkt gjort sig gällande, när man ville beteckna förhållandet mellan husbonde och tjänare y. fsv. brødhthiag(h)n m. 'husfader': piæghn 'fri man', ä. fsv. æta sit eghit

[ocr errors]
[ocr errors]

brøp Upl. L. o. SM. och vera a braupi mans Guta L., nno. dial. braudtenar 'Medtjener, en som tjener i samme Huus' Aasen. Jag erinrar här slutligen om nht. Brotherr 'herus, der seinen Leuten Brot giebt' D. Wb. Det är en möjlighet, att ett till ags. hlaford direkt svarande fvn. hleiforor en gång funnits. I S. E. II, 555 förekommer nämligen ett hleifruor som Odinsheiti. Enligt Egilsson skall ordet egentligen betyda 'consumtor liborum', där 'consumtor' uttryckes med ruor, hvilket = roor, rióðr, hriódr. Verbet hrióda och dess afledningar kunna emellertid ej brukas i nämda betydelse, och efter hvad vi känna om de gamle gudarne, synes en kenning som 'brödets bortrödjare ("utrotare")' betydligt bättre passa på Tor, hvilken ju kunde i den som bekant vägen prestera ganska aktningsbjudande saker. hleifruor fattar jag som en folketymologisk omtydning af hleiforðr efter de talrika Odensnamnen på -uðr som Dorruðr, Geiguor, Váfuor, Rognuðr etc. Binamnet hleiforor har givits Oden såsom den främste af gudarne, såsom värd i Valhall. Dock bör det icke förtigas, att hleifruðr är åлa§ λεγόμενον, och att jämte det förekomma i andra handskrifter former som Hlæfopr (: urn. hlaiwa 'graf', jfr Valfopr och Hlafreyr S. E. II, 472?) S. E. II, 472 och Hlefruðr i Lövåseddan.

Falk har P. B. B. XIV, 42 f. framställt en hypotes för uppkomsten af komposita som sløngvandbaugi etc., som om den vore riktig, skulle göra förekomsten redan på Tunestenen af ett här ofvan förfäktadt vita[n]dahlaiban åtminstone tvifvelaktig. Falk ser nämligen i dessa bildningar unga omtydningar af äldre bahu-vrihi's *sløngvibaugi etc. Jämte hengjandkiapta 'namen eines riesenweibes' förekommer i själfva verket ett hengikiapta 'einen kiefer zum herabhängen habend, hängekiefer'. Detta har af den gamle skalden tydts som 'die den kiefer hängen lässt' d. v. s. 'hängande med (under)käken', och i öfverensstämmelse med denna tolkning har i st. f.

:

hengi- substituerats pres. ptc. hengiand-. På samma sätt ha sveiflandkiapti 'wolf' *sveifli-k., sløngvandbaugi 'jaculator annulorum' *sløngvi-b. och velland-katla 'name einer wärmequelle' *velli-katla uppstått. De likartade bildningarne hnøggvandbaugi 'jaculator annulorum' och rifandskinna 'name eines vogels; hautaufkrätzer' vålla Falks tolkning större svårighet, då den första kompositionsleden hos dessa verb utgöres af starka verb, och prototyper som *hnøggvi- och *rífi- här alltså ej kunna förutsättas, enär sådana, såsom Osthoff i sin berömda afhandling Das Verbum in der Nominalkomposition visat, endast kunna bildas vid sidan af i-verber. De förklaras af Falk som analoga bildningar efter de föregående hengjandkrapta etc. Då *sløngvi-baugi, hengi-kiapta äro uppkomna efter mönstret af älsta bahuvrihi's (med ett substantiv som första kompositionsled) och detta temligen sent, så att i got. intet säkert (Osthoff anf. arb. s. 15) exempel finnes och i fht. 2 à 3 (ibid. s. 73), skulle man i analogi härmed och i betraktande af det urnord. språkets ålderdomlighet i jämförelse med kontinentens germ. språk, på Tunestenen svårligen kunna vänta ett sådant.

Jag tillåter mig att gent emot Falks förklaring framställa några anmärkningar som synas mig ligga nära till hands:

1. Under det att den manstarka typen *sløngvi-baugi, hengi-kiapti etc. troget hålla sig vid sidan af ian-verb, skulle den fåtaliga på denna typ ombildade sløngvand-baugi haft lifskraft nog att luxuriera och gå utom sløngvi-typens krets.

2. Falk åberopar som parallel till omtydningen den af Osthoff påvisade anslutningen af t. ex. stýri-mapr (komponeradt af stýri subst. n. och mapr) till verbet stýra, rp, urn. *sturian-, ptc. *sturido. Denna omtydning vållade dock ej någon förändring af den första kompositionsledens en gång gifna fonetiska form, endast att första komp.-leden senare kunde bildas af ett ian-verb, vid hvars sida ej något ursprungligen förmedlande ia-substantiv stod. Det af Falk

supponerade omformandet af första kompositionsleden hengitill hengiand- är desto svårare att förstå, som den fornnordiska metriken genomgående föredrog typen hengikiapta framför typen hengiandkiapta (typen framför typen

x). Falk har alltså ej med paralleler styrkt den supponerade ombildningen, ej heller visat behofvet af densamma.

3. Hengi-kiapta 'name eines riesenweibes' betyder enligt Falk egentligen 'einen kiefer zum herabhängen, hängekiefer habend'. I analogi härmed bör *velli-katla, som åtminstone teoretiskt förutsättes af velland-katla 'name einer wärmequelle nahe bei den pingvellir', betyda 'einen kessel zum kochen habend, kesselkocher'. Och dock ligger den osökta förklaringen i öppen dag: velland-katla betyder 'sjudande kittel' (jfr Hávam. 85 vellanda katli), velland- är ptc. pres. af vella (vall) i dess urspr. a-stams- eller konsonantstams-flexion, och -katla företer den hos komposita i germanska språk så vanliga öfvergången till n-stamsböjning. Vellandkatla är bortsedt från den sistnämda företeelsen

en juxtapositionsbildning af samma art som dugandmapr etc. Participiet i första leden står här i attributivt förhållande till substantivet i den senare.

Om man hyser betänkligheter mot att i hengiandkiapta se den urgamla ieur. kompositionstypen skt. bharad-vājas 'kraftbringande', ligger det alltså nära till hands att i hengiand-kiapta etc. likaväl som i vellandkatla se juxtapositioner, där substantivet är objekt till participiet, alltså står till detta i samma förhållande som subst. till participiet i Lokas. 23 kýr molkandi eller, för att taga ett kompositum, hringberandi. I en juxtaposition *hangiandar kebutą bör, sedan båda orden indragits under gemensam ordaccent, nom. -R ha försvunnit, i det att -a- fattats såsom det vanliga kompositionssuffixet -a- och till den andra kompositionsleden -kebuta fogades det förut omnämda n-suffixet, hvilket förlänade substantivisk karaktär åt den ursprungligen adjektiviska bildningen. Emel

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XVI, NY FÖLJD XII.

14

lertid hyser jag för min del ej samma fruktan som Falk för att i hengiandkiapta se en bildning efter det urgamla mönstret bharad-vāja-. Att likartade bildningar ej äro inom öfriga germ. språk funna, betyder föga, då fvn., som eger den utan jämförelse rikaste och mångsidigaste poetiska literaturen, endast kan uppvisa summa 5 exempel. Detta är en omständighet, som synes vittna om att vi här snarare ha att göra med en utdöende än med en lifskraftig och t. o. m. luxurierande typ.

Upsala februari 1899.

Otto von Friesen.

Det oldislandske elliptiske Udtryk
sólsetra, sólsetrum.

Hvor vi nævne to ved 'og' forbundne Personer eller Gjenstande, der tænkes som et Par, kan i Oldindisk med samme Mening den ene af de to Personer eller Gjenstande, den der stiller sig for Tanken som den förste, nævnes alene men i Dualis. Man kalder dette elliptisk Dualis. F. Ex. mitra' Mitra og Varuna. Se Esaias Tegnér 'Om elliptiska ord' Forhandl. ved andet nord. Filologmöde S. 55 og Delbrück Vergleichende Syntax I S. 137.

Jeg skal her ikke undersöge, i hvilket Forhold Udtryk som oldind. mitra', lat. Castores 'Castor og Pollux' staa til gammelnordiske Udtryk som feðgar 'Fader og Sön' (men ogsaa 'Fader og Sönner') eller til Udtryk som peir Haraldr 'han og Harald'.

Derimod vil jeg fremhæve, at den nævnte Ellipse i Oldindisk ofte findes ved Ord i Dualis, som efter sin Betydning kan siges at höre til de kosmiske Grundord. Saaledes áhani 'Dag og Nat', Dualis af Ordet for 'Dag'; ušā'sā 'Morgen og Nat', Dualis af 'Morgen'; dya'va 'Himmel og Jord', Dualis af 'Himmel'. Ensartede Udtryk anförer man af Arabisk.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XVI, NY FÖLJD XII.

« AnteriorContinuar »