Imágenes de páginas
PDF
EPUB

började sysselsätta mig med denna visa, fann jag snart, att det var omöjligt att bilda sig något fast omdöme om förhållandet mellan visan och sagan, förrän en granskning skett af det material, som de många uppteckningarna erbjuda. Resultatet af denna lämnas här. Målet har varit att söka finna grundformen; men då det torde vara omöjligt att fullständigt återställa denna, har jag inskränkt mig till att utgallra hvad som uppenbarligen aldrig stått i densamma och att bibehålla endast det, som jag ansett komma denna närmast, äfven om icke ens detta kan sägas vara ursprungligt. Då de många formerna af visan under olika sångares och upptecknares behandling blifvit i olika delar utsatta för ändringar, har följden blifvit, att än den ena, än den andra uppteckningen blifvit föredragen, och att grundformen ansetts bäst bevarad än i en svensk, än i en dansk, än i en färöisk visform. I allmänhet tror jag mig på detta sätt hafva kunnat meddela, åtminstone i det väsentliga, visan i dess helhet. Yngre bildningar har jag meddelat, endast då de befunnits anmärkningsvärda.

Folkvisan om Didrik och hans kämpar innehåller två särskilda händelser, nämligen Vidriks kamp med Långben Risker och Didriks tåg till Birtingsland. I de flesta uppteckningarna besjungas dessa händelser i skilda visor, men jag anser, att de, som innefatta dem båda, äro ursprungligare. Skälen därför skola lämnas i sammanhang med frågan

i om visans källor.

En fråga, som jag här ej inlåter mig på, är, huruvida visan är diktad i Danmark eller Sverige. Till Färöarne har den kommit från Danmark. Utan att jag kan meddela några bevis därför, hyser jag dock den öfvertygelsen, att den först nedskrifvits på danska. Därför komma de danska versionerna att sättas främst. Jag använder därvid de beteckningar, som blifvit gängse genom Grundtvigs och Arwidssons arbeten. Där dessa använda samma bokstaf A, B, C – för olika uppteckningar, använder jag А’, B2, C2 för den ena. Bokstäfverna d, e, f angifva danskt, svenskt, färöiskt ursprung.

De kända uppteckningarna äro:

dA: Anna Munks handskr. fr. 16:de årh. och Anna Basses fr. 17:de årh.; Aa och Ab hos Grundtv., DgF. I 94 -99; innehåller hela visan.

dBa: Rentzels hs. fr. 16:de årh.; B hos Grundtv. DgF. I 99—101; innehåller förra delen af visan.

dBb: Vedels uppteckning; Bb hos Grundtv. DgF. I 118 -121; innehåller förra delen.

dBc: Dronning Sofias Visebog, Bc hos Grundtv. DgF. IV 605—607 ).

dC: Sophia Sandbergs handskr. fr. 17:de årh.; C hos Grundtv. DgF. I 101–103; innehåller förra delen.

dD: Karen Brahes folio-handskr. fr. 16:de årh.; D hos Grundtv. DgF. I 103-105; innehåller senare delen.

DE: Rentzels handskr.; E hos Grundtv. DgF. I 105107; innehåller senare delen.

DF: Anna Basses handskr.; F hos Grundtv. DgF. I 108 -110; innehåller senare delen.

dG: Sophia Sandbergs handskr.; G hos Grundtv. DgF. I 110-112.

dH: Vedels uppteckning; H hos Grundtv. DgF. I 112 -116; innehåller senare delen.

dI: Dronning Sofias Visebog; I hos Grundtv. DgF. IV 607–609; innehåller senare delen.

SA: Kongl. Bibl. mskr. WB; 3 A hos Arw. Sv. Forns. I 13-19; innehåller förra delen.

;

8A?: Pär Brahes visbok; 4 A hos Arw. Sv. Forns. I 28-37; öfven tryckt i 1500-1600-talens visböcker af A. Noreen och H. Schück IV = Sv. Landsmålen 52 h. 405-414; innehåller senare delen.

*) dBa, dBb, dBc, som äro hvarandra mycket lika, anföras i det föl. jande med den gemensamma beteckningen dB.

sB: Älfs visbok; 3 B hos Arw. Sv. Forns. I 20—25; innehåller förra delen. Arw. har upptagit några verser ur Gyllenmärs visbok, men utan verssiffror.

BB?: Kongl. Bibl. mskr. WB; 4 B hos Arw. Sv. Forns. I 37—45; innehåller senare delen.

SC: Gyllenmärs visbok; C hos Grundtv. DgF. IV 609– 610; äfven hos Arw. Sv. Forns. I 405–406, delvis (v. 1-4, 15, 17—19, 21, 22, 24) och 1500-1600-talens visböcker II Sv. Landsmålen 30 h. 263–267; innehåller förra delen.

8C?: Gyllenmärs visbok; C* hos Grundtv. DgF. IV 612 -614; äfven i 1500-1600-talens visböcker II = Sv. Landsmålen 30 h. 257-262; innehåller senare delen.

8D: Cod. Petri Rudbeckii; D hos Grundtv. DgF. IV 611; innehåller förra delen.

SE: Cod. Petri Rudbeckii; E hos Grundtv. DgF. IV 611-612; innehåller förra delen.

sF: Afzelius, Sv. Folkets Sagohäfder I 65—67; innehåller förra delen.

fA: Svabos uppteckning, A hos Grundtv. DgF. IV 614 -617; innehåller hela visan.

fB: Klemmensens uppteckning; B hos Grundtv. DgF. 617-622; innehåller hela visan.

Att de uppteckningar af visan, hvilka mest öfverensstämma med piđreks saga, stå grundformen närmast, är obestridligt. Någon direkt förbindelse mellan dessa genom lån eller bearbetning kan ej gärna sättas i fråga. Jag har därföre såsom stöd för min uppfattning rörande grundformen vers för vers anfört motsvarande ställe i piđreks saga och särskildt utmärkt de största likheterna. Däremot har jag endast undantagsvis begagnat mig af den svenska öfversättningen af sagan, emedan, såsom bekant, Grundtvig och hans efterföljare ansett likheten mellan visan och denna bero på lån från den förra till den senare. Först i en senare afdelning

skall den svenska öfversättningens ställning till visan blifva
föremål för undersökning.
1. dC 1: Konning Thiderich hannd sider paa Bernn,

hannd siger ud-aff sin welde:
"Iegh haffuer kiemper ndi min gaard,

de ere bode heuske och snilde. Þiđr. s. kap. 189: þessir sitia nu allir a einn pall međ Điđreki konungi at þessarri veizlu sem nu voru nefndir ok fra var sagt. Nv mælti Þidricr konongr er hann ser a tvær hendr ser. Mikit ofrefli er her saman comit i eina holl af þessvm hinym dyrvm drengivm.

dA har lin. 2 roser (o: siger), hvilket kanske tillhört grundformen, men lin. 3, 4 i da, i hvilka Didrik skryter öfver att han underkufvat (tvungit under sig) "kiem per och frier heltte”, äro säkerligen yngre. Syv har upptagit denna vers ur dA. 2. dA 2: Konninng Dyderick sider paa Berne,

hannd thaller dy ordt saa fri:
hannd syger, den er icki y verdenn thill

som thør mod banom striide. Þiđr. s. kap. 189: hvat manna mundi sa vera, er sva diarfr myndi vera, at hann myndi etia sinv kappi her viđ.

Öfverensstämmelsen mellan båda är dock ej fullständig. I

sagan är det sina män, men i denna uppteckning af visan är det sig själf, som Didrik prisar. Detsamma är förhållandet uti alla öfriga uppteckningar, men att detta är senare förändring, visar vers 1, som öfverensstämmer med sagan. dC 2 kommer dA 2 ganska nära, men är ännu mer aflägsnad från sagan. Uti fA 1 (fB 1) användes såsom i sagan frågeform:

Hvar vitiđ tær mín yvirmann?

tađ havi eg hugsađ leingi. Men dylika frågor höra till de stående uttrycken i färöiska visor. Se andra ex. uti Uppsalastudier, s. 117. Frågeformen är alltså ej beroende af piđr. s. Detsamma gäller om frågeformen i sD 1 och sE 1. Uti alla uppteckningar utom dAC hafva v. 1, 2 sammandragits till en. I FAB har sammandragningen skett oberoende af alla öfriga och är tillkommen, emedan dylika situationer uttrycktes på detta sätt; jfr Uppsalastudier, s. 117, Fær. dikt. II 96. Dessa äro alltså att

yngre för

hänföra till en redaktion, hvilken haft ungefär samma lydelse som dBc:

Konng Diderick hannd stander paa Bernne,
och sier hand ud saa wiide:
Gud giffue, ieg weste saa frien heltt,

meg thorde udi marcken bide! dBa har byergen (o: Bern), dBb (Vedel) har ändrat lin. 3

"Gud giffue, ieg viste de hellede saa stercke" SA följer Vedel, men har tillika känt en annan med SBC besläktad redaktion, ty den har upptagit namnet Bärtingsborg och gifrit lin. 3 formen: Gud gifwe iag weste kiemper dhen; jfr 8B (8C): Och aldrigh sågh jagh kempen den. SB har lin. 4: Som dosten tordhe medh migh rijda, hvilket måhända är ursprungligare än dBc. Däremot är sC lin. 3 "som mig torde wäckia och bida" ändring; den har hämtats från en följande vers, som handlar om den sofvande jätten.

Ett gemensamt fel i SBC är, att konungen kallas Vidrik samt borgen Bortingens borg. Det senare felet är tidigt inkommet, ty det förekommer äfven i den uti Kong Diderik i Birtingsland från vår visa upptagna vers. 3 under formen Brattingsborg samt uti sA (Bärttingsborgh) och sF (Brattingsborg). Den sistnämnda uppteckningen synes vara sammansatt af flere. V. 1 visar släktskap utom med sBC, lin. 1-3, äfven med sDE, lin. 4. SDE bilda en särskild för hvilken lin. 1, 4 äro karakteristiska; sD: Kungen titta sig utom vallen tör öfver Bertings skog rijda; sE: Konungen går på dhe gröna vallar - som tår rida öfver Bertingens skogar? 3. dC 3: Tha suarid gammel Hillebrannd:

"Y'siger for store ord:
ieg wed mange kiemper y werden thill,

ther sig holder alle saa god”. Þiđr. s. kap. 190: Herbrandr hinn vitri merkismađr konongsens tecr til orđá oc annsvarar konongenym

vist mælir þv af kappi oc af oviti. er þv hygr engan þinn iamningia vera ne pinna manna.

särskild grupp,

« AnteriorContinuar »