Imágenes de páginas
PDF
EPUB
[ocr errors]

svunnen. De uppteckningar, som här börja en ny visa, visa
spår af densamma i begynnelseversen. Denna är ganska lik
i alla:
dD 1: Thy war well siuff och siuffsinds-tyffue,

ther dy droge vd fraa bald:
menn der dy kaam til Brattings-berig,

ther sluoge thi op silcke-tieeld.
"Syv og syvsindstyve” var utan tvifvel ett vanligt antal
i folkvisorna. Ett parallellställe hafva vi i Hagbard og Signe,
DgF. Nr 20, A 53:

de var vell siu oc siu sinde XX,

for Signils bur laa døde.
28. fA 24: Sjúrđur stóđ í vígisgörđum,

hann heldur á gyltum horni:
hann sær gull ok glitra-merki

á fögrum sumars morni.
Sv. öfvers. k. 184: 3 f.: Sigord swen stod i wig-
skalen oc sag thennæ tidende. I piđr. s. finnes ej detta
drag. Vi återkomma till detsamma i nästa afdelning. Uti
fB föregås denna vers af en annan, i hvilken skildras, huru
Sjúrđur om morgonen klädde sig och begaf sig till "vígis-
garđar”. Detta är tydligen en utvidgning. I alla danska
och svenska uppteckningar har stället ändrats i den rikt-
ningen, att det är konung Isung själf, som först ser de an-
komne:
DA 37: Konning Isack sidder paa Berthinngs-borrig,

seer hannd udt saa viide:
der bleff hannd var dy gyldenne skioldt,

som skinn offuer markern saa viide.
För Bertingsborg hafva dD 7 hyggenn boriig, dF Bra-
thingss-borrig, dH høyen Tinde, sA? Börtingens borgh, sB?
högan tinne, sC hogha lofft; dE saknar versen. Öfriga af-
vikelser förtjäna ej afseende. Det torde få anses säkert, att
dA m. fl. ändrat situationen genom inflytande från någon
annan visa. Jfr. Sivard Snarensvend, DgF. Nr 2, A 12 (B 9):

Kongenn stander y bøffue lofft,
och sher hand ud saa vide.

2

[ocr errors][ocr errors][ocr errors]

Om vi alltså undantaga lin. 1, som ursprungligen haft en form, motsvarande fA 24:1, så har enligt min mening grundformen bäst bevarats i dA. fA: glitra-merki, "funklende banner" (Fær. Anthol. s. 90), har trädt i stället för "gyldene skiold”. 29. fA 25 (fB 46): Sjúrđur gekk af vígisgörđum

og inn á hallar gólv:
"Har eru komnir úti várt land

Tidreks kappar tólv. Þiđr. s. k. 200: Nv er þat .i. dag at Isungr konungr oc allir hans synir sitia i sinum kastala oc eru allkatir, oc nu kemr til þeirra Sigurđr sueinn oc mællti til konungs. Isungr herra sagđe hann. ec sa æin tiđændi. er mer þyckia æigi litil.

Denna vers saknar motsvarighet i andra uppteckningar, men grundar sig utan tvifvel på äkta tradition. Dock kunna ej lin. 3, 4 vara ursprungliga, ty först sedan Sigurd iakttagit de komnes sköldemärken, kunde han veta, hvilka de voro.

I afseende på ordningsföljden råder i det följande stor olikhet mellan uppteckningarna. I dDFGI samt sA? således de flesta begifver sig Sigurd på konungens befallning till Didriks läger och uppräknar först efter återkomsten Didriks och hans mäns sköldemärken. I dH och därifrån i sB? anhåller Sigurd vid ankomsten till Didriks läger att få se vapnen, som omedelbart därefter uppräknas. Detta är troligen Vedels uppfinning. I dE kommer uppräkningen redan i v. 2 strax efter inledningsversen. I sCbörjar den med v. 3 efter Isungs fråga, hvad de komne föra i sina sköldar. Ehuru alltså de flesta uppteckningarna hafva en annan anordning än sagan, som låter Sigurd, då han inträder inför konungen, omtala, hvad han sett, och uppräkna sköldemärkena, så anser jag dock, att den sistnämnda intager en ursprungligare ståndpunkt. Det förnämsta stödet för denna mening hämtar jag från fA. Sedan Sjúrđur i v. 25 omtalat, att Tiđriks tolf kämpar anländt, fortsätter denna version omedelbart därefter:

Ti, svarađi Ísin kongur,
sær undan reydum skildi:
”Hvat hava teir til vákna-prógv?

og hvat munu dreingir vilja ?” Váknaprógv (vápnaprógv) betyder enligt Fær. Anthol. 8. 386 "rustning, våben”. Här torde det kunna återgifvas med "sköldemärke”. Konung Ísin beder alltså Sigurd, sedan denne inträdt i salen, att omtala deras sköldemärken och ärende. Denna vers motsvarar den i åtskilliga danska och svenska uppteckningar förekommande versen, hvarmed sköldeuppräkningen inledes. Skillnaden är den, att konungens uppmaning ställes till Sigurd efter återkomsten från Didriks läger. I fAB saknas visserligen sköldelistan, men att den en gång funnits äfven här, är säkert, ty nu är denna vers fullständigt meningslös. Den enda väsentliga olikheten mellan fA och sagan är, att i den senare Isung ej behöfver framställa någon fråga, utan Sigurd nämner sköldemärkena, så fort han inträdt, men med fA kan jämföras den sv. öfvers. k. 185: 1, där en dylik fråga förekommer ("Konungen sagde kenner tu nogra aff the skiolla”). Åt samma anordning pekar dA. I denna har en egendomlig förändring inträdt. I stället för Sigurd är det Berne van Vesserling, som gifver Isung de äskade upplysningarna. Denne Berne van Vesserling förekommer i början af visan bland Didriks män och är ingen annan än Brand Vidfärling. Isung hade nämligen gifvit sina män befallning att hämta denne från Didriks läger (v. 38); Berne v. V. kommer och frågar, hvad Didrik vill (v. 39). Denne säger sig vilja veta, hvadan de gyllene sköldarne voro (v. 40). Allt detta är alldeles omotiveradt. Icke kunde Isung veta, att Berne v. V. befann sig i Didriks följe, då han ej ännu ens fått veta, hvilka de ankomne voro. De följande verserna äro ej häller på sin plats. Berne v. V.

. säger sig hafva fört dit dessa kämpar, emedan Isung tagit från honom hans häst (v. 41). Men i den föregående delen af visan intager denne ingen ledareroll; tvärtom hade han

ARKIV VÖR NORDISK FILOLOGI XVI, NT VÖLJD XII,

5

af fruktan för jätten nekat att gå i spetsen; och intet nämnes om att han förlorat sin häst. På Isungs förnyade fråga säger Berne v. V. slutligen, att det vore Didrik af Bern, som kommit för att strida mot Isung (v. 42 f.). Alla dessa meningslösa verser kunna omöjligen hafva tillhört visans grundform. Det enda skälet till deras tillkomst synes vara, att i början af visan Brand är den, som hänvisar Didrik till Isung, och att en bearbetare velat se orsaken därtill i hämndetankar hos Brand. Men denne har trädt i stället för Hildebrand, och anledningen till ankomsten var enligt den germanska tvekampsagan, att Didrik ville mäta sina krafter med Sigurd. Huru Grundtvig, DgF. IV 647, kan förbise alla dessa omständigheter och anse dessa verser i dA för ett "gammelt Led i Sagnkredsene om Kong Didrik og hans Mænd”, det är för mig oförklarligt. Alltså böra dA 38–43 utmönstras såsom oäkta. I stället har stått en vers, som motsvarat fA 25. Ordningen och innehållet i dA blir då med den ändring, som v. 37 af andra skäl bör undergå, densamma, som den ursprungligen varit i fa, eller att sköldeuppräkningen kommit omedelbart efter Sigurds uppträdande inför Isung. Ännu ett skäl finner jag för denna uppfattning i det uttryck, som användes vid omnämnandet af de särskilda sköldarna. Detta är: "det skiner" i den första sköld 0. 8. v., hvilket var naturligt, då Sigurd skulle omtala, hvad han sett på afstånd. Däremot passar det ej, om Sigurd i Didriks tält betraktade sköldarne och vid återkomsten omtalade, hvad han sett. Då hade ett annat uttryck valts, såsom "det står” e. d. I de versioner, i hvilka den senare anordningen gjort sig gällande, har det senare uttrycket införts hos Vedel därjämte äfven andra för att variera men ibland har det ursprungliga fått stå kvar, ehuru mindre lämpligt.

Jag finner alltså, att allt talar för att sköldeuppräkningen i visans grundform har innehaft samma plats som i

sagan. Detta är äfven Grundtvigs åsikt, DgF. IV 646, ehuru han DgF. IV 651 kallar den andra anordningen för "en gammel og folkelig Variatjon i Sagnformen", hvarmed han väl menar, att denna ändring mycket tidigt inträdt. 30. fA 26: Tí, svarađi Ísin kongur,

:

sær undan reyđum skildi:
”Hvat hava teir til vákna-prógv?

og hvat munu dreingir vilja ?” För denna vers motsvarighet i sv. öfvers. är förut taladt. Den vers, som i åtskilliga uppteckningar, såsom förut är nämndt, motsvarar denna, lyder enligt dD 30:

Syg meg nu, Syffuertt Snarensuend,
thu haffuer saa wydde weritt:
haffuer du weritt yndder Widdricks wold,

sig meg dieris skiolde-merck. Jfr dF 32, dG 23, dI 25, SA” 39.

31–43: Skölduppräkningen.

Uti piảr. . nämnes piđreks sköld som den femte, i visan däremot som den första. Anledningen till sagans anordning är den, att sköldarne föreställas hänga i rad framför tälten, bland hvilka þiđreks intog midten med ett "fortiald” framför, ett bakom och ett på hvar sida. Därföre skulle också hans sköld hafva nämnts som den sjunde, men den har af misstag blifvit den femte. I visan förekommer intet om tältens placering; det nämnes endast, att Didrik och hans kämpar uppslagit sina tält framför borgen. Det fanns alltså intet skäl att underlåta att nämna dennes sköld först: ett annat förfaringssätt skulle verkat stötande. Denna olikhet behöfver alltså ej bero på någon olika källa, utan det är rimligt, att då tältbeskrifningen uteslöts, Didriks sköld framflyttades till den första platsen. Den ordning, i hvilken de öfriga sköldarne nämnas i visan, är utan betydelse. Klart är nämligen, att den, som föredrog visan, lätt kunde omkasta ordningen, då han ej var bunden af något sammanhang mellan sköldeverserna. Vidare är det likaledes tydligt,

« AnteriorContinuar »