utgives i tvångfria häften. Bidrag hvilka, när icke korrigeringssvårigheter möta vid tryckningen, efter fullbordandet av hvarje band honoreras med 20 kr. arket torde sändas till en av medredaktörerna eller till huvudredaktören Axel Kock (adress Lund). Manuskript (som uteslutande bör vara skrivet med s. k. latinsk skrivstil) kan vara avfattat på något skandinaviskt språk, på tyska eller engelska. Prenumeration kan ske i alla boklådor. C. W. K. Gleerup (Lund) mottager från de skandinaviska länderna och från Finland även direkt prenumeration och tillsänder vid dylik portofritt per post prenumerant hvarje häfte straxt efter utgivandet. Priset för hvarje band (utgörande 24 ark) är elva kronor i Skandinavien och Finland. Prenumeration från övriga länder sker uteslutande genom Otto Harrassowitz (Leipzig). Priset för band i dessa länder är 14 mark 50 pf. Band ur den äldre följden kunna erhållas genom C. W. K. Gleerup (Lund) och Otto Harrassowitz (Leipzig). Pris för hvarje band av äldre följden är 6 kronor 8 mark. De sex första banden av nya följden (banden V-X) lämnas till halva priset (18 kronor 24 mark), då de på en gång köpas. Till red. sända skrifter: Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie. 1920. Dalia. Tidskrift för hembygdsrörelsen på Dal. Jan. 1922. Edda. Nordisk tidsskrift for litteraturforskning. Aarg. 8. Bind 15-16. H. 1-4. 1921. Fornvännen 1921. H. 1-4. The American Journal of Philology. XLII, 2-4. 1921. Neuphilologische Mitteilungen. 1921 Nr. 1-8. XVIII, 12. 1921. - XIX, 1-3. 1921-22. 1921. H. 1-5. Philological Quarterly. I, 1. 1922. Revue des deux mondes. Février 1922. Språk och stil. XX. H. 3—5. XLIII, 1. 1922. Skírnir. XCV. ár. 1921. Danske Studier. 1921. H. 1—4. Nysvenska studier I. H. 1-5. Zeitschrift für deutsches Altertum und deutsche Litteratur. Bd 59. H. 1, 2. 1922. Zeitschrift für deutsche Philologie. Bd 49. H. 1, 2. 1921. Agrell, S., Zur baltoslavischen Lautgeschichte. (Lund 1921. Lunds univ:s årsskrift. N. F. Avd. 1. Bd 17. Nr 5.) Bergman, Gösta, Utvecklingen av samnordiskt ē i svenska språket. En dialektgeografisk undersökning. (Ak. avh. Uppsala 1921.) Braun, F., Die Urbevölkerung Europas und die Herkunft der Germanen. (Berlin, Stuttgart, Leipzig 1922. Japhetitische Studien zur Sprache und Kultur Eurasiens, hrsg. von Fr. Braun und N. Marr. I.) Bréfabók Gudbrands biskups porlákssonar. H. 3. (Reykjavík 1921.) De svagtoniga vokalerna i Olavus Petris skrifter. Till grund för undersökningen ligger Hesselmans upplaga av Olavus Petris skrifter och sidohänvisningarna gälla denna utom beträffande Tänkeboken, som ej ingår i denna upplaga, och Krönikan, som citeras efter Klemmings upplaga, då jag excerperat den, innan sammelupplagan utkom. Citaten från Tänkeboken och Krönikan äro jämförda med manuskripten. Av de i sammelupplagan ingående skrifterna ha ej medtagits Domareregler, de anonyma Sielenes tröst, Förord till Psaltaren, Vishetsboken, Ordspråksboken och Syraks bok samt de först efter Olavus Petris död tryckta Wårs Herras Jesu Christi pina och vpståndelse och Om Werldennes största Förwandlingar och Ålder. Det är huvudsakligen tre synpunkter, som äro grundläggande för framställningen. Den åsyftar att ge svar på frågorna, i vilket förhållande Olavus Petris språk beträffande ändelsevokalerna står till den senare medeltidens språk, framför allt kanslispråket, som O. Petri på praktisk väg införts i, dessutom i vilka hänseenden han bygger på sitt eget talspråk, samt vilka former som härstamma från annat håll, dvs. från sättare och avskrivare. Kritisk framställning av materialet. a: e. Tänkebokens släktskap med kanslispråksdokumenten röjer sig framför allt däri, att ändelsens a i stor utsträckning ersättes med e i de båda första årgångarna1. Från och med 1526 sker emellertid en ändring i detta hänseende, i det att e mer och mer får vika för den fulla vokalen. Helt bannlyst är därför ej e, men dess frekvens är betydligt mindre än förut. Som exempel 1 Jfr. N. Lindqvist, Reformationstidens bibelsvenska, s. 169. ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXVIII, NY FÖLJD XXXIV. 15 kan tjäna följande statistik av infinitiver med e för a, därvid former som seliet sälja det', ransaket 'ransaka det' ej medräknas. Under år 1524 april-september (s. 3-25) träffas infinitiver med e 34 ggr, under september-december (s. 25-38) 38 ggr, år 1525 januari-juni (s. 38—61) 83 ggr, juli-december (s. 61-82) 22 ggr, år 1526 januari-augusti (s. 83-103) 7 ggr, år 1529 hela året (s. 217-269) endast 8 ggr. Frekvensen av e-formerna företer sålunda en kurva, som är under stigning år 1524 och når sin kulmen under förra hälften av år 1525, varefter den åter faller. Från och med år 1526 äro exemplen endast sporadiska. Redogörelsen för växlingen a: e i Tänkeboken kommer sålunda att samtidigt bli en skildring av den process, varigenom Olavus Petri frigör sig från de rent kanslispråkliga formerna. Substantiv. Tillståndet i Tänkeb. före 1526 kan exemplifieras med former som alner, boder, dager, deye, karle(r), pasche, skeder, stener, winder, yxer, ägodeler, ortuger. Från och med 1526 förekomma också dylika former, men de äro då jämförelsevis sällsynta. Längst bibehålles -e i vissa stående uttryck. Frigörelsen kan följas i ord som det ytterligt vanliga epterliffuerska, som uppträder med a i ultima först i april 1526 (från s. 89, 105), och i ordet herre, som i dativ och ackusativ alternativt möter under formen herra först i juni 1527 (sid. 144, 172 osv.). Under år 1529 är denna form vanlig. Det är givet, att enstaka relikter av dessa skrivningar kunnat insmyga sig även i de under 1520-talet tryckta skrifterna. Som sådana böra helt säkert följande former i Itt ochr. sendebr. uppfattas: hiertes 187, 189, munkers 167, mässe 176, messen 171, 172 m. fl. (5), gudhers 180, scoler 167, äre 189. I övriga urkunder äro de mera sporadiska: äre Itt fögho sendebr. 337, 350, lemmer Spörsm. 306 G, scole Closterl. 478, påwer Echteskap. 461, wijsen (nom.) Post. (1528) 115, hiertes Handb. 318, Nytt. Wnd. 82, sielers Echteskap. 469, Clost. 498, Post. (1530) 362. Sammanställningarna paues, biscopes och prestes Spörsm. 242, påues och biscopes därs. 268, påwes, biscopers därs. 309 verka som stående uttryck, i vilka påue kan ha erhållit -es i anslutning till de följande ordens form. Endast i följande ord äro formerna med -e, -er mera allmänna, helt säkert beroende därpå, att skrivningen med e haft stöd i uttalet. Substantiv på -are bibehålla även i dat. och ack. samt i pluralis ändelsen -e i ultima. Endast i Tänkeb. och Nytt. Wnd. träffas ännu några exempel på den fsv. böjningen, nämligen i Tänkeb. åtalara 124, i Nytt. Wnd. i pluralerna röwara 90, predicara 110, bakdantara 20, skrymtara 14, kettara 14. Nästan enbart e ha drenger Lagk. 323, staldrenger Tänkeb. 186, leghodrenger Post. (1528) 101, 102 (2), Telgie Tänkeb. 19, Olaff Trätelie Krön. 39, secke(r) Tänkeb. 204, 205, 230 samt clereker, vilket senare kan ha uppkommit av fsv. klærkiar eller ha lånats med -er. Undantag härifrån utgöra endast sättarformerna leghodrengia Post. (1528) 102, wägiar därs. 106 samt det i ett brev förekommande clerka Krön. 141. Om dessa ord se senast Kock, Ljudh. IV s. 264 ff. Det enstaka kyrke (nom.) Spörsm. 306 G är väl en av de e-former, som övertagits från P. Galle. Säng heter i plur. sängar, t. ex. Tänkeb. 121. I ord på -ing är i Tänkeb. ändelsevokalen -e vanlig. Det heter sålunda i regel arffuinge(r), gerninge(r), klippinge(r), peninger), woninge(r), vplatninge(r), nylenninges 206, aalenningene 111. Bortsett från några enstaka redan 1524 uppdykande former med -a, -ar uppträda dessa ord i Tänkeb. med den fulla ändelsevokalen först under senare hälften av år 1526 och mera allmänt först år 1529. I de tryckta skrifterna är ändelsen i regel -a, -ar, men enstaka e-former uppdyka dock framför allt i Itt ochr. sendebr., t. ex. anfectinger Post. (1528) 93, arffuinger Itt ochr. sendebr. 156 (3), 163, Spörsm. 289 G, brukninger Itt ochr. sendebr. 166 (3), Spörsm. 230, 284 G, gerninger Itt ochr. sendebr. 160, 163 (3), 164 m. fl., Saligh. 512, förwaringer Krön. 202, förläninger därs. 299, hedhningenes Handb. (1528) 349, peninge(r) Post. (1530) 143, Krön. 154, 216, planterninger Itt ochr. sendebr. 198, |