det finnes flera exempel på att u-runan med valör av w-ljud saknas i ljudgruppen sw- i början av ord. Så anser Wimmer i Haandudgave s. 151 med rätta, att i Grødby-inskriften på Bornholm (c. 1060) namnet Swartr av »pladshensyn» ristats sartr. Vidare förmodar Brate Östergötlands runinskrifter s. 118 nr 121 samt registret s. 263, troligen med skäl, att det på stenen på Slaka kyrkogård i uttrycket eftir sarta faþur sin mötande sarta står i st. f. suarta och utgör ack. sg. till det upprepade gånger (se Lundgren-Brate Personnamn s. 252) påvisade mansnamnet Swarte. På liknande sätt återgives det i fsv. så ytterst vanliga mansnamnet Swen i runinskrifter stundom med sin. Detta är troligen fallet på stenen på Å kyrkogård (Östergötland), där man läser sin uk burburn þR... ift þurkl brþr sin. Alltså ha runtecken utelämnats även i þ[i]R, ift[i]R, þurk[i]l och br[u]p[u]r. Se Brate anf. arb. nr 32, där det med hänvisning till en annan Östgöta-sten (Furingstad nr 147) göres troligt, att sin i nr 32 verkligen är förkortning i st. f. suin (ej i st. f. mansnamnet stin). S. 20 meddelar Brate flera andra exempel på att den andra konsonanten ej utskrivits i namnet sin (sen, san, sain). Till belysning av sin på Ingelstads-stenen (ur 21) yttrar han nämligen: Ristningen sin för ett mansnamn ... förekommer utom här i fyra inskrifter: L. 1214 Nömme, Smål. ..., L. 735 Väppeby Uppl., Ög. 32 Å och Ög. 170 Ösby, hvartill kommer sen L. 1250 Skaftarp, Smål., san B. 691, L. 814 Gerstadberg, Södml., och möjligen sain B. 143, L. 367, D. II, 2 Frösunda Uppl.» (jmf. även Dieterich: Runen-Sprach-Schatz (1844) s. 269). Emellertid kan, såsom Brate nämner, i dessa senare förkortade ristningar avses ej blott namnet Swen, utan även namnet Sten. Liksom i run. s[u]artr, s[u]arta och s[u]in Ög. nr 32 (och väl också i åtskilliga andra bland de nyss anförda ristningarna har u utelämnats i Skærn-stenens s[u]ipi. Härtill finnes emellertid en alldeles särskild orsak. Uteslutningar av runor träffas särskilt, när det är trångt om plats på stenen. Nu är formeln sipi sa manR... inristad på Skærn-stenens lilla topp-yta, och här upptar den hela ut rymmet; se avbildningarna hos Wimmer DR. II, 171 och i Haandudgave s. 74. Under ovan nämnda förhållanden är det synnerligen naturligt, att pres. konj. swipi har i inskriften ristats sipi. Man bör alltså tolka toppytans formel s[u]iþi: sa: mạnR: is: pusi kubl: ub: biruti med 'plågas (svårt lida) må den man, som bryter ned detta monument'. Det kan förtjena framhållas, att liksom i denna formel en form av verbet swipa är förenad med ett subjekt med efterföljande relativ-sats, förhållandet är alldeles detsamma i det ovan s. 19 anförda, helt visst urgamla nordiska ordspråket Thet ær ræth at then swidher som vndher mijær. Jmf. även sådana moderna uttryck som »den som så gör, må svida för det» (ib). Lund. Axel Kock. Det germanske svage Præteritum. 1) Da Collitz i 1912 udgav sin Bog » Das schwache Präteritum und seine Vorgeschichte», har han vel næret Haab om med dette vægtige Værk at kunne bringe den aarelange Strid om Oprindelsen til det svage Præteritum til en Afslutning. Og dog har end ikke hans glimrende Forsvar af -t- som den førgerm. Præteritumskonsonant vundet almindelig Anerkendelse: selvom mange bøjede sig paa dette Punkt (saaledes Brugmann), holdt saa udmærkede Forskere som Hirt og Loewe fast ved tuon-Hypothesen, og efter dem har da andre (som J. Sverdrup og Collitz selv) ligeledes fortsat Diskussionen, i hvilken der saaledes stadig kan deltages. Den, der vil forsøge dette med et nyt Forslag, har endda den Fordel ikke at behøve at indlade sig paa Polemik, idet ingen. af de hidtidige Forklaringer er blevet almindelig antaget, mens de alle maa siges at være saa omhyggeligt prøvede i deres Grund ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXVIII, NY FÖLJD XXXIV. principper, at en Kritik heraf væsentligst maatte operere med allerede fremsatte Argumenter. Kun skal jeg kortelig bemærke, at den her fremsatte Forklaring blandt de til Dato opstillede slutter sig nærmest til den, der i sin Tid fremsattes af Wilhelm Begemann i hans to Bøger: Das schwache Präteritum (Berlin 1873) og Zur Bedeutung des schwachen Präteritums (Berlin 1874), og som gik ud paa, at det germ. svage Præteritum var perf. part. paa idg. -to med nogle Personalendelser (som det ganske vist ikke lykkedes at finde nogen plausibel Forklaring paa). 2, 1. Det Forslag, der stilles til Diskussion, er følgende: Det germ. svage Præteritum er et oprindelig periphrastisk Perfektum, opstaaet af et nomen agentis paa -te-tō (Nominativ af ter / tor-Stamme), sa mmensmeltet med Præsens af Ves - >at være». Altsaa: jeg købte» (med ældre Betydning: jeg har købt») skulde være opstaaet af et Udtryk, hvis Betydning var »jeg er Køberen», »jeg myrdede» af et med Betydningen »jeg er Morderen» o. s. v. En morfologisk Parallel til det germ. svage Præteritum vilde vi have paa skr. i det periphrastiske Futurum (f. Eks. kartásmi); nærmere i Henseende til Udviklingens syntaktiske Resultat staar de slaviske Perfektumsformer (spec. polske Former som niosłem) og latinske Perfekter som ausus sum til audeo; yderligere Paralleler giver persisk, litauisk og armenisk. 2, 2. De i de gamle germanske Sprog forekommende Endelser i de svage Verbers Præteritum Indikativ er naar bortses fra de i denne Sammenhæng irrelevante gamle (: førgerm.) Ændringer af t'et - følgende: Former overalt og altid var Circumflex. net som Circumflex, hvormed ikke skal være sagt, at den i disse Den førgerm. Akcent er for Nemheds Skyld overalt beteg Futurum i skr. (af Vyat gøre»). tisk forekommende Endelser i de gamle Dialekter. de andre er lydrette. Til de spærrede Former svarer lydret fakDe i Parenthes stillede Udviklingsformer beror paa Analogi: følgende Skema, hvortil som Illustration er føjet det periphrastiske Hvad der ligger til Grund for disse Former, viser efter ?; ikke overleveret i andet end rent analogiske Former. 1. *-to + smes ) *-tismes ) *đomiz ) *-đôm pl. 1. kartásmaḥ *-te\ 2. kartástha 2. 3. kartáraḥ *-to] (*-test(h)e ) *-dest +(e)st(h)e ) { *-tõst(h)e > *-đöst ()*.đõt) 3. ?; kun rent analogisk overleveret. 1 Circumflex betegner lang Vokal med Circumflex. |