Första gruppen: vokalbalans -it: -et. Hit höra alla skrifter, som med säkerhet författats av Olaus Petri. Såsom representanter för hans språk väljer jag trenne arbeten från olika tider av hans alstring, nämligen den del av hans Tänkebok, som av N. Sjöberg efter författarens originalmanuskript publicerats i Samfundet Sankt Eriks Årsbok för år 1908, och som omfattar tiden 27 april 1524-15 mars 1525, hans Kröningspredikan, som tillhör hans första tryckta arbeten, samt hans Svenska krönika, som är känd endast genom avskrifter.

Tänkeboken (48 sid). Exemplen från denna urkund anföras med handskriftens ortografi. Kortst. ord i sup. bidit 1), giffuit (6 ggr.), giffwit (2 ggr.), wtgiffuit, lidit, sc(ri)ffuit 2), sc(ri) ffwit (2 ggr.), b(ru)tit, forbrutit, forb(ru)tit (2 ggr.), opb(ru)tit, bwdit, wpbwrit, wpburit (3 ggr.), vpburit, stulit (3 ggr.), stwlit (2 ggr.), wplatit, tagit (5 ggr.), warit (14 ggr.), metit. Part. giffwit, sc(ri) ffuit, budit, bwdit, hembudit (2 ggr.), wpbudit, forbrutit, forb(ru)tit, forflugit, lagfarit, laghfarit. Adjektiviska ord: belägit, mykit (7 ggr). - Långst. ord: sup. fallet, standet, kommet, laatet (2 ggr., ena gången, sid. 7, 2, har dock utgivaren laatit). Part. kommet, tilkommet, tilfallet (2 ggr.), tillganget. Adjektiviska ord: eeget (2 ggr.), inthz (21 ggr., även sid. 35, 10, där utgivaren har intet), jnthz.

Undantag: sup. mäted, beslaget (2 ggr.), slaget, taget (2 ggr.), taghet, oplatet, waret (3 ggr.), stolet (4 ggr.), sworet. Part. beslutet, stulet, beläget (4 ggr.), beläghet, beleget (3 ggr.), taget (5 ggr.), stolet. Sådana kortstaviga ord, i vilka stammens övergått till e, hava e i ändelsen: welet, setet; så även i andra skrifter med vokalbalans -it: -et. De flesta

1) Alla ord, vid vilka ej annat angives, förekomma blott en gång i den undersökta delen av texten.

2) De bokstäver, som i exemplen från denna urkund sättas inom parentes, hava av utgivaren supplerats.

av undantagen hava a, o eller e (ä) i stammen, medan stamvokalen i de ord, som följa huvudregeln i allmänhet är i eller u (obs.! motsättningen stulit (5 ggr.): stolet (5 ggr.); stulet förekommer endast en gång). Det framgår härav, att i denna urkund fördelningen av it: -et i ord med kort rotstavelse reglerats av en vokalharmonisk tendens (jfr. Kock, En form av vokalbalans etc. s. 9). -Endast följande långst. ord ändas mot regeln på -it: vid(er)bundit, lagstandit, lagh standit samt hwilkit (10 ggr.), huilkit (8 ggr.).

Utom de här nämnda formerna förekomma i den tryckta texten även följande: belägit (sid. 26, 10; 37, 18; 39, 30), uplatit (46, 38), tagit (26, 23; 30, 14), slagit (26, 28), vpbudit (46, 12; 15, 34; 16, 4, 5), forbudit (12, 10), myckit (41, 10; i förbigående kan anmärkas, att detta ord i handskriften aldrig stavas med -ck-, vilket däremot ofta (6 ggr.) är fallet i den tryckta upplagan), varet (12, 30), understungit (47, 37), viderbundit (24, 13) och lagstandit (46, 12). Alla dessa former skrivas emellertid i manuskriptet med förkortningstecken, och ändelsens vokal har supplerats av utgivaren, varför de ej medtagits i den statistiska översikten.

Kröningspredikan (1528). Kortst. ord: sup. giffuit (12 ggr.), påbudit, dragit, latit (2 ggr.), vptagit, warit (3 ggr.). Adjektiviska ord: mykit (7 ggr.). Långst. ord: sup. wordet, j hoghkommet, förnummet. Part. hallet. - - Adjektiv: (e)eghet (2 ggr.), christet, intet (2 ggr.). Undantag: sup. giffuet, vphäffuet samt welet. I foregiffuet kan -et vara ljudlagsenligt. Angående part. befalet (6 ggr.) se Kock, En form av vokalbalans etc. s. 3. Långst. ord med -it äro (e)eghit (7 ggr.), huilkit (3 ggr.), båda med palatal kons. framför i, samt litit och intit (6 ggr.).

En swensk Cröneka (utg. av Klemming). 50 sid. Kortstaviga ord: sup. bliffuit (3 ggr.), (be-, för-) dri(j)ffuit (17 ggr.), (be-, fore-, in-, vth-) giffuit (8 ggr.), ridhit, riffuit, scriffuit (12 ggr.), sittit, dragit, slag(h)it (2 ggr.), taghit (5 ggr.), drä

pit, förgätit, lätit(t) (5 ggr.), warit (alltid -it). - Part. bliffuit, bedriffuit, ingiffuit, wijdhbegripit, (be-)scriffuit (21 ggr.), forbud(h)it (3 ggr.), vthgutit, (före-, vp-) taghit (4 ggr.), niderslagitt, förgätit, (o-)läsit (2 ggr.). Adjektiviska ord: mykit (alltid -it). Långst. ord: sup. (be-, vppe-)hallet (4 ggr.), hållet, hollet, (til-, vth-)gonget (7 ggr.), forstunget, kunnet, wunnet (8 ggr.), förnummet, wordet (21 ggr.), he(e)tet (6 ggr.).

Part. vthgonget, befunnet, wunnet (3 ggr.), wordet (4 ggr.), tillåtet. Adjektiviskt ord: eghet. Undantag: sup. slag(h)et (3 ggr.), taghet samt part. (för-, vth-)taghet (2 ggr.), slaghet, vthdraget, i vilka -et troligen betingats av vokalharmoni 1). Följande långst. ord hava mot regeln -it: sup. fallit, hallit, vthgongit, part. inbundit och tillåtit samt adj. christit. Dessutom hava huilkit, intit och litit alltid bevarat ändelsens i. I sup. och part. neutr. av kom(m)a och dess sammansättningar växla i och e utan någon egentlig norm. I sup. träffas -it en gång, -et 5 ggr., i part. -it 4 ggr., -et 6 ggr. Då detta ord såväl i "Tänkeboken" som i "Människans ärliga skapelse”, vilka båda föreligga i originalmanuskript, alltid ändas på -et, torde formerna med -it kunna förklaras såsom tillhörande avskrivarens språk.

Även i Laurentii Petris språk verkar vokalbalans. I Kyrkeordningen av år 1571 råder följande växling (77 sid.). Kortst. ord: sup. bliffuit, bedriffuit, (före-, vth-)giffuit (4 ggr.), lijdhit, scriffuit, brutit (2 ggr.), (för-)budit (2 ggr.), framburit, (före-)tag(h)it (2 ggr.), latit (4 ggr.), warit (30 ggr.). Part. bidhit, bedriffuit, (före-, öffuer-)giffuit (5 ggr.), scriffuit, förbudit (3 ggr.), företagit. Adjektiviska ord: mykit (36 ggr.). Långst. ord: sup. behållet (2 ggr.), holpet, bundet (2 ggr.), (be)funnet (2 ggr.), förnummet (2 ggr.), kunnet. Part. wordet (3 ggr.).

Adjektiviska ord: christet (3 ggr.), hwilket (14 ggr.), intet (15 ggr.), wantroget. Undantag: sup. latet, lätet, taget, waret och part. läset. 1) Om sup. befalet se ovan s. 13.

I sup. vthgiffuet och part. vtgutet kan ljudlagsenlig utveckling föreligga. Dessutom hava följande långst. ord -it: sup. tilgångit, part. förståndit och lagstandit samt hwilkit (3 ggr.). Även i denna skrift växla -it och -et i sup. och part. neutr. av komma och dess sammansättningar. Dock äro i-formerna avgjort förhärskande: sup. (vp-, åstadh-)kommit (4 ggr.), part. (fram-)kommit (4 ggr.), sup. kommet och part. affkommet endast en gång vartdera.

Med bröderna Petri's skrifter torde kunna likställas bibelöversättningen av år 1541. Schück uppger, att gamla testamentets böcker överlämnats åt olika personer att översätta, och att deras provöversättning sedermera granskats av ärkebiskopen Laur. Petri, förmodligen med biträde av kapitlets övriga medlemmar. Vokalbalans iakttages. Ur de båda företalen till gamla och nya testamentena har jag antecknat följande former. Kortst. ord: sup. gripit, scriffuit, vthdraghit, (bort-)taghit (2 ggr.), warit (2 ggr.), dräpit. Part. giffuit (3 ggr.), scriffuit, förbudhit (2 ggr.). mykit (3 ggr.).

Josua bok. driffuit (2 ggr.),

draghit (2 ggr.),

Adjektiviska ord:

Långst. ord: sup. hållet (2 ggr.), förståndet, funnet, offuerwunnet (6 ggr.), vpswolget. - Adjektiviska ord: intet (20 ggr.), eghet, hwilket (8 ggr.). Undantag: sup. taghet, part. vndantaghet, borttaghet samt eghit (4 ggr.). Kortst. ord: sup. bliffuit (2 ggr.), (be-, vth-) (offuer-)giffuit (25 ggr.), förescriffuit, (be-) (för-, ihiäl-)slaghit (2 ggr.), (in-)taghit (7 ggr.), ätit, lätit (3 ggr.), sworit (8 ggr.), stolit, budhit (26 ggr.), lughit. Part. (tilspillo-)giffuit (9 ggr.), vndergiffuit, (tilbaka-)bliffuit (2 ggr.), scriffuit (4 ggr.), draghit (2 ggr.), nedhergraffuit (2 ggr.), omskorit (3 ggr.). Adjektiviska ord: mykit (alltid -it). Långst. ord: sup. hållet, gånget, funnet (3 ggr.), kunnet, wunnet. Part. kommet (2 ggr.). Adjektiviska ord: intet (24 ggr.), hwilket (3 ggr.). (vp-)gångit (2 ggr.), wunnit,

Undantag: sup. ståndit (2 ggr.), part. offuergångit samt hwilkit.

Part.

Pauli brev till romarna. Kortst. ord: sup. bedriffuit, (offuer-)giffuit (9 ggr.), lidhit (4 ggr.), scriffuit (2 ggr.), farit, vptaghit, warit (15 ggr.). Part. bliffuit, (vnder-)giffuit (3 ggr.), (före-)scriffuit (21 ggr.), taghit. Mykit har alltid -it. Långst. ord: sup. fallet, funnet, brunnet, låtet. bundet, vthgånget, wordet (3 ggr.), kommet. Adjektiviska ord: hwilket (5 ggr.), intet (31 ggr.). Undantag: sup. affwiket och vptaghet, i vilka dock -et kan vara ljudlagsenligt, slaghet, dräpet, beslutet samt adjektiven galet, eghit (2 ggr.) och litit. Liksom i övriga skrifter med vokalbalans ändas welet på -et.

Även de av Kock i Fsv. Ljudlära sid. 280 från 1541 års bibel anförda orden låta inordna sig under regeln för vokalbalans. Den av honom därstädes anmärkta tendensen att använda -it i sup., -et i part. neutr. förklaras därav, att i bibeln kortstaviga verb äro talrikare än de långstaviga, samt att sup. därstädes överhuvud förekommer oftare än part. neutr.

Benedictus Olai (född i Örebro): Een nyttigh läkerebook (Sthlm. 1578). 200 sid. Kortst. ord: sup. bliffuit, latit, effterlatit, taghit (2 ggr.), warit (7 ggr.), ätit. Part. bliffuit, driffuit, tilkenna giffuit, (be-, för-, före-)scriffuit (11 ggr.), riffuidh, vtöffuer gutit, skurit, (in-)sud(h)it (29 ggr.), intag(h)it (2 ggr.), ätit. Adjektiviska ord: mykit (alltid -it), mulit. Långst. ord: sup. drucket (2 ggr.), kunnet, förnummet, bekommet (2 ggr.). Part. (aff-, bort-)fallet (2 ggr.), behålledt, (in-)drucket (7 ggr.), kommet, woxet. Adjektiviska ord: (vth-)swullet (3 ggr.), (0-)mog(h)et (2 ggr.), intet, li(j)tet, hwilket. De tre sistnämnda hava alltid -et. — Undantag: affriffuet, insud(h)et (4 ggr.), afftaghet och bortskoret, i vilka -et kan vara ljudlagsenligt, samt sup. ätet, part. sudhet, sodhet och adjektivet förrotet. Dessutom har welet -et. Långst. ord med -it äro sup. förhållit, holpit, part. tillåtit och adjektiven bulit (fsv. bulghit), swullit, vpswollit.