sacramentene Post. (1528) 13, samwetene Post. (1528) 167. Endast av ordet barn kvarstår några gånger den ursprungliga formen barneno i Handb. 319, 322, 331 och Post. (1530) 70. Även i Krön. träffas epterleffuerske 211.

I följande ord med lång rotstavelse har övergången ägt rum i levisbetonad stavelse. Exemplen äro talrikast i Tänkeboken och träffas i alla årgångarna.

1524: rese 11, 45, resser 28, kedie (?) 22, äg(h)er 9, 22, träte 13, kiste 19, q(wi)nne 16, 28 (2), hore 31, nunne 20, bösser 25. 1525: panne 57, rente 50, rese(r) 77 (2), äge 59, 69, q(wi)nne(r) 50, 69, 70, qwinne 79, side(r) 47 (2), 66, 76, sidher 80, sidhen 60, summe 67, tönne 49.

Frekvensen är densamma under åren 1526-1528 och ännu år 1529 träffas följande former: rente 267, werie 266, äre 220, trette 235, trätte 254, piges 258 (2), sidhen 240 m. fl. (8), sidher 220, qwinne 232, hyre 257, til göme 249 (2). I orden sidhen och sidher är ofta -e ej utskrivet.

Av översikten framgår, att någon utveckling ej ägt rum i likhet med restaurationen av a för kanslispråkets e. Det är möjligt, att en sådan eftersträvats i vissa uttryck, såsom euärdelige ägo, vilket är i det närmaste enrådande från och med 1526, under det att de tidigare årgångarna ha äge, äger. Då en dylik restauration ej genomförts trots Nya testamentets o-former, beror det helt säkert därpå, att e-formerna haft stöd i O. Petris talspråk. En övergång av levisbetonat o till e har som bekant reducerat pluraländelsen or till er i Örebrotraktens folkmål (t. ex. Asker), och det är väl ej omöjligt, att den är tillräckligt tidig för att ha avsatt spår redan i O. Petris språk. Detta är väl ock anledningen till att e-formerna jämförelsevis ofta upptagits även i de tryckta skrifterna. Exempel.

kyrkie, kyrkien etc. Nytt. Wnd. 43, Sacr. 393, Echteskap. 461, Gudz ordh 551 osv. (jämförelsevis vanligt), byrde Nytt. Wnd. 41, 45, styrk(i)e Post. (1528) 42, 44, tyckie Itt ochr. sendebr. 164, lydne Itt fögho sendebr. 348, mygger Itt ochr. sendebr. 188, ferghe Itt ochr. sendebr. 218, färghen Post. (1528) 116, helses Nytt. Wnd.

104, 109 (2), Post. (1528) 310, Wijsor 567, 568, Songer 534 (2), messe(n) Itt ochr. sendebr. 167, 173, 179 (4), Orsack 400, rente Itt ochr. sendebr. 218, Itt fögho sendebr. 348, trätte Itt ochr. sendebr. 180, läre Itt ochr. sendebr. 157, 214 m. fl. (5), Wijsor 565, Itt fögho sendebr. 338, Post. (1528) 210, äre(n) Itt ochr. sendebr. 178, Itt fögho sendebr. 337, Post. (1528) 210, Handb. 327, 355, ähre Tob. Com. 424, 439, neese Krön. 25, 74, 81, rese(n) Spörsm. 226, Closterl. 519, Post. (1528) 46, Krön. 168, 216, 128 B, reser Itt ochr. sendebr. 185, föd(h)e Itt ochr. sendebr. 171, Echteskap. 469, til göme Krön. 224, glose(r) Itt ochr. sendebr. 160, 194, Spörsın. 267, 268, Gudz ordh 536 (2), 546, kose Echteskap. 445, crone, krone Itt ochr. sendebr. 159, 206, Kpr. 329, Krön. 107, 211, olie Spörsm. 239, summe Closterl. 507, grime Nytt. Wnd. 101, huile Ingong 381, pine(s) Post. (1528) 6, Wijsor 568, qwinne(r)s Nytt. Wnd. 73 (2), quide Songer 540, sidhe(n) Sacr. 373, Closterl. 477, spire Kpr. 329, faste Itt ochr. sendebr. 216 (2), Nytt. Wnd. 18, gonger Itt ochr. sendebr. 196, Post. (1528) 111, Eedher 385, Krön. 40, håffuer Post. (1528) 233, plåg(h)e Itt fögho sendebr. 336 (2), Tob. Com. 411 (rimmande med såghe). Här må även nämnas lånorden wåger Songer 536, fare (mnt. vāre) Spörsm. 225, Closterl. 507, Echteskap. 445, Post. (1528) 52, platte Post. (1528) 79, kedhie Krön. 26.

Mera sällan träffas e i kortstaviga ord. Exemplen äro: gathen Nytt. Wnd. 86, snare Spörsm. 264, Wijsor 564, warer Itt ochr. sendebr. 220 (2), hoser Closterl. 514, wiker Tänkeb. 25, weker Tänkeb. 20.

Då exemplen äro så fåtaliga, beror det kanske på att övergången varit inskränkt till ord med lång rotstavelse och att -e på analogisk väg förts över till kortstaviga ord.

Någon gång ersättes den bestämda formens -onne(s) med -enne(s), t. ex. rätuisenes Kpr. 322, 323, menniskene(s) Spörsm. 277 (Galle), 289 (Galle), Post. (1528) 154, kyrkienne Nytt. Wnd. 46, Falenne Krön. 148, piperskenne Tänkeb. 171, vilka väl bildats till de obestämda formerna på -e eller efter mönstret sädenne, solenne. Försvagningen har inträtt även i ord på -on: helg(h)en Nytt.

Wnd. 81 (2), Skön n. vnd. 147, Post. (1528) 22, 120, öghen
Tänkeb. 94, 131, Tob. Com. 435, ören Post. (1528) 65, Post. (1530)
28, pa(a) sidzsten Post. (1528) 73, 85.

Subst. tionde heter även tiyend Echteskap. 469, kyrkiotiyendar
Krön. 146 och de motsvarande räkneorden tije Nytt. Wnd. 23,
Tiyende Sacr. 431, tiende Krön. 246, femtiyende Post. (1528) 173,
vilka former liksom Niyende Sacr. 431 kunna ha uppkommit, då
orden uttalades med akutakcent. Att de varit uttalsformer framgår
av Askersmålets tîne 'tionde. Efter niyende, tiende torde ha bil-
dats ottende Nytt. Wnd. 40, Post. (1530) 66. Å andra sidan före-
kommer i Krön. formen åtto 165, som väl ombildats efter nio,
tiyo. I Askersmålet heter ordet åtte! Det enstaka hoffwed Post.
(1530) 20 torde ha uppkommit i sammansättningar (Kock).

-

Namnformen Otte (Krön. 270 B, 319 B m. fl.) är den i medel-
tidens kansliskrivelser vanliga och har därifrån upptagits av 0.
Petri. Den härstammar väl ytterst från danskan (Noreen).

En särställning intaga uttrycken j så motte, j noghon motte,
j allo motte, j then motten o. dyl., i vilka e är nästan lika vanligt
som o, t. ex. Ärlig skap. 570, Krön. 172, Saligh. 519 osv.
Ordet, som utgår från mnt. mate, har väl närmast från danskan
upptagits i medeltidens kanslispråk under formerna matte, motte
och har därifrån över Tänkeb. inkommit i O. Petris bokspråk
som en alternativ form till motto, vilken senare uppträder i Tänkeb.
först 1526.

Det är ovisst, om även Cröneker (Krön. 4, 10, 15 m. fl.)
hos O. Petri är sekundärt i förhållande till Crönekor (Krön. 7,
17, 18 m. fl.). Det kan även vara en alternativ böjningsform och
bero därpå, att ordet ännu icke helt inordnat sig i den svaga
deklinationens böjningsschema; jfr hystorie, plur. hystorier. På
samma sätt kan prebende (dat.) Itt ochr. sendebr. 171 vara primärt
i förhållande till prebendo Tänkeb. 230, Sacr. 393, prebendor
Tänkeb. 194 br., Sacr. 371, Krön. 129 B, men det kan också
uppfattas på motsatt sätt. För priuilegier förekommer en gång
priuilegior Nytt. Wnd. 46.

Även vid böjningen av lånorden persona och postilla torde

utländskt

i detta fall latinskt

inflytande ha spelat in. Det
förra heter i nom. persona, i gen. persones (Ärlig skap. 523), i
dat. persone (Ärlig skap. 571) och i ack. persone (Kpr. 319)
eller personam, i plur. personer. Endast i Nytt. Wnd. och Post.
(1528) träffas några enstaka undantag härifrån, nämligen i Nytt.
Wnd. persona (ack.) 78 och i Post. (1528) personor 225, personona
219, 271, persononar 215 samt en gång personanar 219. På samma
sätt heter det i Post. (1530) i nom. Postilla 5 (2), postilla 8, i
dat. och ack. Postille 5 (2), postille 7.

Samma böjning föreligger i uttryck som Sancte Clare closter
(Krön. 93), Sancte Katherine tijdh (Krön. 214), Sancte Barbare nat
(Krön. 211), och den återfinnes även i andra namn, såsom Bir-
gitta, Anna, Maria osv. Dessa ändas nämligen konsekvent i
genitiv på -es, då de stå självständigt, på e, då de stå i för-
bindelse med efternamn, men då de även i dativ och ackusativ
ha samma ändelse, beror det väl framför allt på att i oblika kasus
• övergått till e. Denna böjning iakttages konsekvent från och
med år 1526 i Tänkeb. och återfinnes i övriga skrifter. Det
heter sålunda i Tänkeb.: Birgitta sagde wp, Birgitta skal
haffua, men räkte han... Birgitte... hundena. Från Krön. må
anföras Märeta (nom.) 121, 122, Märete (oblik kasus) 100, 121,
Ingrid Ylfwa 71, men Ingrid Yiffues 59, 73. I de tidigare år-
gångarna av Tänkeboken ändas även nom. på -e, t. ex. Jach
Katherine 54, Birgitte 68. Om en liknande böjning i Åsbomålet
se Billing Åsbomålets ljudlära s. 50 f.

Då ett substantiv ingår som första led i sammansättningar,
utbytes i Tänkeb. ofta o mot e. Exempel: midfaste tijdh 204,
fastelaghen 42, kannegiutere(s) 41, 53 m. fl., pannemuren 73, taske-
makeres 143, 183 m. fl., feriekar(l) 115, 190, werie men 111, 217,
Smedhie gillet 269, messe redhe 212, grytegiutere(n) 32, 118 (2)
m. fl., Bysse skyttens 29, bysseskytta 162, bösse sköttens 77, bysse-
giuterens 120, sysleman 84, almose husit 88, rådzstugedagh 181
m. fl., Sötagumme grenden 223, Trumbeslagersken 240, trätebroder 52.
Formerna med o äro dock något vanligare.

Även i övriga skrifter förekomma e-former. Nytt. Wnd.:

trettebrodher 53, ägedelar 18; Itt ochr. sendebr.: fastedaghar 215, messe prester 178, messe ämbete 171, messe embete 171, 179; Sacr.: trättebroder 429; Post. (1528): olie bärgit 148, leghedrengerna 102, trät(t)ebrodher 285, 286 m. fl. (7), äghedelar 242, huiledagh 186; Post. (1530): hwile dagh 167, 168 m. fl., helsesamt 299, leghedreng(en) 196 (4), leghedrengier 196, äghedelar 138, 355, hällebergit 109 bib. (2), hellebergit 110, 111, äreful 117; Handb. (1533): messeböker Aij s. 1; Ärlig skap.: willesamt 565; Krön.: midfaste tijdh 168 (hskr.), Moremesse 181, plåg(h)emestare 194 (2), tunnebindare 331 B, Rwnescrifft 4, rwnebokstaffuer 4; Lagk.: Kyrkebalken 318 osv.

Den vanliga vokalen i dylika sammansättningar är dock 0, som förekommer även i ord, som i det nuvarande språket ha e eller sakna bindevokal, t. ex. fastolaghens Post. (1528) 135, Ottosong Krön. 60, cröneko scriffuare Krön. 138, Crönekoscriffuaren(om) Krön. 5, 7 (men cröneke scriffuarene 136, Crönekescriffuare 16). I det senare ordet är o sekundärt i förhållande till e liksom i tiggio ordan Closterl. 479, 504, tiggio munkar Closterl. 505, siungo marknat Closterl. 503, skodoplatzer Tob. Com. 398. Så är kanske även fallet med de vanliga prediko embete, prediko ordan i förhållande till de även förekommande predike embete Itt ochr. sendebr. 179, Spörsm. 250, predike ordan Spörsm. 279. Däremot bibehålles e i lärefadher, t. ex. Itt ochr. sendebr. 178, 184, Gudz ordh 552 (lärefädher).

I adjektivböjningen har i regel o ersatts av a eller e efter böjningsschemats fordringar, och adjektivets e-former ha därför behandlats i samband med växlingen a: e, fastän -e i många fall historiskt sett utgår från -0. Några relikter av den gamla ändelsen finnas dock kvar.

I dat. sing. neutr. träffas i Tänkeboken o endast i de rent formelaktiga skriftspråksuttrycken jngo vndantagno 123, 125, 126 och (wel)beråddo modhe 181, 182 samt dessutom i det enstaka aff rätto samwite 241 br. Av dessa återfinnes aff beråddo mod(h)e i Eedher 384, 393. Likartat med detta är j otrengdo måle Eedher 383. För övrigt träffas endast i Skön n. vnd. creature synligho eller osynligho 147, i Sacr. Christno folkena 438, i Krön. hårdt emoot hårdo