Innehåll. .... Axel Kock, Besvärjelseformler i forndanska runinskrifter Nat. Beckman, Anmälan av "E. Sievers, Metrische Studien IV: 1". "Derselbe, Metrische Studien IV: 2". (Untertitel: "Die Altschwedischen Uplandslagh nebst Proben formverwandter germanischer Sagdichtung") 1 21 51 84 ..... 104 Finnur Jónsson, Anmälan av "Hj. Falk: Altwestnordische kleiderkunde" 119 Axel Kock, Runologiska studier I. Lavrbjærg-stenen. S. 121. II. Asfærg-stenen. S. 126. III. Om ordet pritaunta på Rökstenen och om de fornnord. räkneorden på tān, -tiān. S. 131. — IV. Hoga-stenen. S. 143. Exkurs om Svarteborgs-medaljongen. S. 159. Bruno Sjöros, Ytterligare om Äldre västgötalagen. Ett gen mäle Karel Vrátný, Zu »Islendsk Eventyri" Emil Olson, Nyfunna skånska runinskrifter. Ett par notiser. Björn Magnússon Ólsen, Til Eddakvadene 121 162 176 189 195 III. Til Vafþrúdnismál. S. 195. Verner Dahlerup, Nekrolog över P. K. Thorsen ... 197 Johs. Brøndum-Nielsen, Nekrolog över Carl Arnold Edvin Jessen ....... .... 200 Erik Brate, Anmälan av "Magnus Olsen, Eggjum-Stenens Indskrift med de ældre Runer" ... 206 Ebbe Kock, Anmälan av "ake Holmbäck, Ätten och arvet (0. v. Friesen, Rökstenen (Stockholm 1920). H. Pipping, Om runinskriften på Rökstenen (Helsingfors 1919). H. Pipping, Rökstensinskriften ännu en gång (Helsingfors 1921). I. Lindquist, En skinnhandskrift från Flatey, som beskriver Rökstensrunor. 1920. — M. Olsen, Til Rök-indskriften i Ark. f. nord. fil. 37, s. 201 ff.). Gillis Lech, Anmälan av "Johs. Lollesgaard, Syntaktiske stu dier over det ældste danske skriftsprog" Erik Brate, Nekrolog över L. F. A. Läffler Axel Kock, Till etymologien av ordet fordom ... 302 305 309 311 Johan Palmér, De svagtoniga vokalerna i Olavus Petris skrifter Wilhelm Wiget, Iliansvegr (217 och) 313 343 347 354 Andreas Heusler, Anmälan av "Bertha S. Phillpotts, The El der Edda and Ancient Scandinavian Drama" Sven Grén Broberg, Bibliografi för 1920 Besvärjelse-formler i forndanska runinskrifter. Som bekant finnas i slutet av fyra forndanska runinskrifter formler, som man sedan gammalt uppfattat såsom besvärjelser eller förbannelser över den, som skulle våga förgripa sig på det efter den avlidne resta monumentet. Utredningen av dessa formler har många gånger diskuterats, men man torde tryggt kunna säga, att ingen tillfredsställande lösning blivit given. De i fråga varande inskrifterna finnas på Glemminge-stenen i Skåne, Tryggevælde-stenen på Seland och Glavendrup-stenen på Fyen samt på Skærn-stenen I på Jutland. Vid angivande av inskrifternas läsning följer jag med trygghet Wimmers uppgifter i »De danske runemindesmærker» (förkortas » DR.») och i Ludv. F. A. Wimmer: »De danske runemindesmærker. Haandudgave ved Lis Jacobsen» (förkortas »Haandudgave»). Besvärjelse-formlerna på Glemminge-, Glavendrupoch Tryggevælde-stenarna1 äro sinsemellan nära besläktade. Ristningen på Glemminge-stenen i Ingelstads härad i sydöstra Skåne torde förskriva sig från inemot år 1000 (enligt Wimmer c. 895-1000). Den lyder: suini: sati: stin: pasi: iftiR: tusta hin skarba: faupur || sin harpa kupan: buta: uirþi: at rata huas: ub || briuti. Bortser man från uttrycket uirpi : : 1 Om uttrycket at rita i dessa två sistnämnda inskrifter har bland flera andra också Rask uttalat sig i avhandlingar i Ny Minerva (1808, s. 271 ff.) och Skand. Selsk. Skrifter (1809, s. 435 ff.), hvilka avhandlingar ånyo utgivits i Rasks Samlede afhandlinger III (1838) s. 401 ff. ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXVIII, NY FÖLJD XXXIV. 1 |