biten, beror det på inflytande från fem. och neutrum biten, och när man omvänt jämte fem. och neutrum biten kan möta bitin, så förklaras det av påvärkan från mask. bitińń och ntr. bitit. De flästa exemplen hava emellertid i (eller y) i penultima (bitin, mykin etc.), och i vissa bygder kan även denna faktor hava varit ett villkor för bevarandet av ultimas i-ljud. Det ovan anförda egin visar, att dialektiskt även långstaviga ord behandlats på samma sätt, åtminstone när en palatal konsonant föregår ändelse vokalen. Lund. Axel Kock. Till frågan om växlingen -it: -et i sup. Växlingen mellan ändelserna -it och -et i sup. och part. neutr. i skriftspråket under äldre nysvensk tid gestaltar sig huvudsakligen på tre olika sätt. Med avseende på frekven av dessa ändelser kunna därför skrifter från denna tid lämpligen sammanföras i trenne olika grupper. Till första gruppen höra sådana skrifter, i vilka fördelningen av -it och -et i sup. och part. neutr. regleras av lagen för vokalbalans (jfr Kock, En form av vokalbalans i äldre nysvenska). Hithörande arbeten äro jämförelsevis få, och alla torde hava författats under loppet av 1500-talet. Andra gruppen utgöres av skrifter, i vilka ändelsen -it är allenarådande i såväl sup. som part. neutr. Denna grupp är den ojämförligt största. Till en tredje grupp sammanföras dels sådana skrifter, i vilka ändelsen i sup. och part. neutr. är nästan uteslutande -et, dels sådana, i vilka -it och -et växla, utan att någon regel för växlingen kan angivas. ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXVI, NY FÖLJD XXII. Första gruppen: vokalbalans -it: -et. Hit höra alla skrifter, som med säkerhet författats av Olaus Petri. Såsom representanter för hans språk väljer jag trenne arbeten från olika tider av hans alstring, nämligen den del av hans Tänkebok, som av N. Sjöberg efter författarens originalmanuskript publicerats i Samfundet Sankt Eriks Årsbok för år 1908, och som omfattar tiden 27 april 1524-15 mars 1525, hans Kröningspredikan, som tillhör hans första tryckta arbeten, samt hans Svenska krönika, som är känd endast genom avskrifter. Tänkeboken (48 sid.). Exemplen från denna urkund anföras med handskriftens ortografi. Kortst. ord i sup. bidit1), giffuit (6 ggr.), giffwit (2 ggr.), wtgiffuit, lidit, sc(ri)ffuit 2), sc(ri).ffwit (2 ggr.), b(ru)tit, forbrutit, forl (ru)tit (2 ggr.), opb(ru)tit, bwdit, wpbwrit, wpburit (3 ggr.), vpburit, stulit (3 ggr.), stwlit (2 ggr.), wplatit, tagit (5 ggr.), warit (14 ggr.), metit. Part. giffwit, sc(ri)ffuit, budit, bwdit, hembudit (2 ggr.), wpbudit, forbrutit, forb(ru)tit, forflugit, lagfarit, laghfarit. Adjektiviska ord: belägit, mykit (7 ggr). Långst. ord: sup. fallet, standet, kommet, laatet (2 ggr., ena gången, sid. 7, 2, har dock utgivaren laatit). Part. kommet, tilkommet, tilfallet (2 ggr.), tillganget. Adjektiviska ord: eeget (2 ggr.), inthe (21 ggr., även sid. 35, 10, där utgivaren har intet), jnthz. -- Undantag: sup. mäted, beslaget (2 ggr.), slaget, taget (2 ggr.), taghet, oplatet, waret (3 ggr.), stolet (4 ggr.), sworet. Part. beslutet, stulet, beläget (4 ggr.), beläghet, beleget (3 ggr.), taget (5 ggr.), stolet. Sådana kortstaviga ord, i vilka stammens övergått till e, hava e i ändelsen: welet, setet; så även i andra skrifter med vokalbalans it: -et. De flesta 1) Alla ord, vid vilka ej annat angives, förekomma blott en gång i den undersökta delen av texten. 2) De bokstäver, som i exemplen från denna urkund sättas inom parentes, hava av utgivaren supplerats. av undantagen hava a, o eller e (a) i stammen, medan stamvokalen i de ord, som följa huvudregeln i allmänhet är i eller u (obs.! motsättningen stulit (5 ggr.): stolet (5 ggr.); stulet förekommer endast en gång). Det framgår härav, att i denna urkund fördelningen av -it-et i ord med kort rotstavelse reglerats av en vokalharmonisk tendens (jfr. Kock, En form av vokalbalans etc. s. 9). -Endast följande långst. ord ändas mot regeln på -it: vid(er)bundit, lagstandit, lagh standit samt hwilkit (10 ggr.), huilkit (8 ggr.). Utom de här nämnda formerna förekomma i den tryckta texten även följande: belägit (sid. 26, 10; 37, 18; 39, 30), uplatit (46, 38), tagit (26, 23; 30, 14), slagit (26, 28), vpbudit (46, 12; 15, 34; 16, 4, 5), forbudit (12, 10), myckit (41, 10; i förbigående kan anmärkas, att detta ord i handskriften aldrig stavas med -ck-, vilket däremot ofta (6 ggr.) är fallet i den tryckta upplagan), varet (12, 30), understungit (47, 37), viderbundit (24, 13) och lagstandit (46, 12). Alla dessa former skrivas emellertid i manuskriptet med förkortningstecken, och ändelsens vokal har supplerats av utgivaren, varför de ej medtagits i den statistiska översikten. Kröningspredikan (1528). Kortst. ord: sup. giffuit (12 ggr.), påbudit, dragit, latit (2 ggr.), vptagit, warit (3 ggr.). Adjektiviska ord: mykit (7 ggr.). Långst. ord: sup. wordet, j hoghkommet, förnummet. Part. hallet. Adjektiv: (e)eghet (2 ggr.), christet, intet (2 ggr.). Undantag: sup. giffuet, vphäffuet samt welet. I foregiffuet kan -et vara ljudlagsenligt. Angående part. befalet (6 ggr.) se Kock, En form av vokalbalans etc. s. 3. Långst. ord med -it äro (e)eghit (7 ggr.), huilkit (3 ggr.), båda med palatal kons. framför i, samt litit och intit (6 ggr.). En swensk Cröneka (utg. av Klemming). 50 sid. Kortstaviga ord: sup. bliffuit (3 ggr.), (be-, för-) dri(j)ffuit (17 ggr.), (be-, fore-, in-, vth-) giffuit (8 ggr.), ridhit, riffuit, scriffuit (12 ggr.), sittit, dragit, slag(h)it (2 ggr.), taghit (5 ggr.), drä pit, förgätit, lätit(t) (5 ggr.), warit (alltid -it). Part. bliffuit, bedriffuit, ingiffuit, wijdhbegripit, (be-)scriffuit (21 ggr.), forbud(h)it (3 ggr.), vthgutit, (före-, vp-) taghit (4 ggr.), niderslagitt, förgätit, (o-)läsit (2 ggr.). Adjektiviska ord: mykit (alltid -it). Långst. ord: sup. (be-, vppe-)hallet (4 ggr.), hållet, hollet, (til-, vth-)gonget (7 ggr.), forstunget, kunnet, wunnet (8 ggr.), förnummet, wordet (21 ggr.), he(e)tet (6 ggr.). Part. vthgonget, befunnet, wunnet (3 ggr.), wordet (4 ggr.), tillåtet. Adjektiviskt ord: eghet. Undantag: sup. slag(h)et (3 ggr.), taghet samt part. (för-, vth-)taghet (2 ggr.), slaghet, vthdraget, i vilka -et troligen betingats av vokalharmoni 1). Följande långst. ord hava mot regeln -it: sup. fallit, hallit, vthgongit, part. inbundit och tillåtit samt adj. christit. Dessutom hava huilkit, intit och litit alltid bevarat ändelsens i. I sup. och part. neutr. av kom(m)a och dess sammansättningar växla i och e utan någon egentlig norm. I sup. träffas -it en gång, et 5 ggr., i part. -it 4 ggr., -et 6 ggr. Då detta ord såväl i "Tänkeboken" som i "Människans ärliga skapelse", vilka båda föreligga i originalmanuskript, alltid ändas på -et, torde formerna med -it kunna förklaras såsom tillhörande avskrivarens språk. Även i Laurentii Petris språk verkar vokalbalans. I Kyrkeordningen av år 1571 råder följande växling (77 sid.). Kortst. ord: sup. bliffuit, bedriffuit, (före-, vth-)giffuit (4 ggr.), lijdhit, scriffuit, brutit (2 ggr.), (för-)budit (2 ggr.), framburit, (före-)tag(h)it (2 ggr.), latit (4 ggr.), warit (30 ggr.). Part. bidhit, bedriffuit, (före-, öffuer-)giffuit (5 ggr.), scriffuit, förbudit (3 ggr.), företagit. Adjektiviska ord: mykit (36 ggr.). Långst. ord: sup. behållet (2 ggr.), holpet, bundet (2 ggr.), (be)funnet (2 ggr.), förnummet (2 ggr.), kunnet. Part. wordet (3 ggr.). Adjektiviska ord: christet (3 ggr.), hwilket (14 ggr.), intet (15 ggr.), wantroget. Undantag: sup. latet, lätet, tiget, waret och part. läset. 1) Om sup. befalet se ovan s. 13. I sup. vthgiffuet och part. vtgutet kan ljudlagsenlig utveckling föreligga. Dessutom hava följande långst. ord -it: sup. tilgångit, part. förståndit och lagståndit samt hwilkit (3 ggr.). Även i denna skrift växla -it och -et i sup. och part. neutr. av komma och dess sammansättningar. Dock äro i-formerna avgjort förhärskande: sup. (vp-, åstadh-)kommit (4 ggr.), part. (fram-)kommit (4 ggr.), sup. kommet och part. affkommet endast en gång vartdera. Med bröderna Petri's skrifter torde kunna likställas bibelöversättningen av år 1541. Schück uppger, att gamla testamentets böcker överlämnats åt olika personer att översätta, och att deras provöversättning sedermera granskats av ärkebiskopen Laur. Petri, förmodligen med biträde av kapitlets övriga medlemmar. Vokalbalans iakttages. Ur de båda företalen till gamla och nya testamentena har jag antecknat följande former. Kortst. ord: sup. gripit, scriffuit, vthdraghit, (bort-)taghit (2 ggr.), warit (2 ggr.), dräpit. Part. giffuit (3 ggr.), scriffuit, förbudhit (2 ggr.). Adjektiviska ord: mykit (3 ggr.). — Långst. ord: sup. hållet (2 ggr.), förståndet, funnet, offuerwunnet (6 ggr.), vpswolget. — Adjektiviska ord: intet (20 ggr.), eghet, hwilket (8 ggr.). Undantag: sup. taghet, part. vndantaghet, borttaghet samt eghit (4 ggr.). Josua bok. driffuit (2 ggr.), draghit (2 ggr.), Kortst. ord: sup. bliffuit (2 ggr.), (be-, vth-) (offuer-)giffuit (25 ggr.), förescriffuit, (be-) (för-, ihiäl-)slaghit (2 ggr.), (in-)taghit (7 ggr.), ätit, lätit (3 ggr.), sworit (8 ggr.), stolit, budhit (26 ggr.), lughit. Part. (tilspillo-)giffuit (9 ggr.), vndergiffuit, (tilbaka-)bliffuit (2 ggr.), scriffuit (4 ggr.), draghit (2 ggr.), nedhergraffuit (2 ggr.), omskorit (3 ggr.). Adjektiviska ord: mykit (alltid -it). Långst. ord: sup. hållet, gånget, funnet (3 ggr.), kunnet, wunnet. Part. kommet (2 ggr.). --- - Adjektiviska ord: intet (24 ggr.), hwilket (3 ggr.). Undantag: sup. ståndit (2 ggr.), (vp-)gångit (2 ggr.), wunnit, part. offuergångit samt hwilkit. |