Ospar och ospard (osparad) i st. f. sparad jämte liknande uttryck. Några fall af öfverflödig negation i svenskan. Som bekant förekomma i fsv. ett verbaladj. ospar (isl. úsparr) och ett negeradt perf.-part. ospardher (till spara), som båda dels ha den passiva betydelsen "ospard, rikligen gifven", dels den aktiva "icke sparande, icke sparsam o. s. v." I samma betydelse förekomma de båda orden i ä. nysv. Se närmare A. Lindqvist i Arkiv 25: 244 f., där en öfvertygande utredning lämnas af de båda ordens betydelsehistoria. = I det följande skall jag väsentligen hålla mig till dessa ords passiva betydelse och söka belysa en oegentlig användning af de nämnda orden: ospar, ospard sparad. Jag skall visa, att denna användning kan följas tillbaka till fsv., söka förklara dess uppkomst samt anföra en del uttryck, som visa motsvarigheter därtill. Men innan jag öfvergår till min egentliga uppgift, vill jag anföra några exempel från fsv. och nysv., som visa den normala, 'logiska' användningen af ospar, ospard i dessa ords passiva betydelse. Vid anförandet af de äldre exemplen upptar jag neutr. ospart såsom särskild rubrik, då det ju beträffande dem är omöjligt att afgöra, om denna form bör föras till ett maskul. ospar 1. ospardh(er). Jfr Söderwall, Ordb. och Lindqvist, cit. st. 1) 1) De flesta af de fornsvenska exemplen i denna uppsats äro hämtade från Söderwalls Ordbok, hvars källbeteckningar användas. Många af de nysvenska exemplen härröra från min egen excerpering. Andra ha tagits ur samlingarna för Svenska Akademiens Ordbok. Dennas förkortningar af källtitlar äro stundom nyttjade. ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXIX, NY FÖLJD XXV. 10 Fornsvenska exempel. A) Ospar: "Læt sina mødho wara ospara, at fara vm swerike." Bil. 855. "Hauande ospara likama ok siäl at iak maghe fulkomna mit ämbite." KL 165. "Han.. astundadhe.. at hafua badhe sik wsparan Oc alt thät han atte thär til at the matto fa thera siäla helso." Helige mäns lefverne 36; jfr Ansg. 199 o. s. v. (se Söderwall, Ordb.). B) Ospart (såsom neutrum): "Jonkarin læt ospart (vara) hwat hon beddis." Bil. 682. "Min härra ihesus christus, thit brysth hedhir hafwi owir alla throlica thiänara, the thär sith liiff hafua ospart, til thäs at thera härra maghe lifwa." Svenska böner från medeltiden 121. Se andra ex. hos Söderwall, Ordb. C) Ospardh(er): "Loot hon vara sina thiænist ospardh." Ivan v. 4722. MD 170. "The retter ey nywtha Som förra waaro ospardha." Jfr: "Huat the ther fune hade the ospard [rim: ladegard]." RK 2: 3837. Nysvenska exempel. A) Ospar: "Mädhan thet så är at han [Gud] icke haffuer skonat sin eghen son vtan hafft honom ospaar for wara skul." O. Petri, En lijten Boock ther vthi forclarat warder hwar igenom menniskian får then ewiga salighetena D3 a (1535). "Förläninger hade han [konung Hans] mykit ospare, P. Svart, Gensvar F 46 (1558). "Han icke allenast sin mödo och omaak hade ospaar, Vthan och . ." Angermannus, Förspråk till L. Petri, Om Kyrkio Stadgar A 3 a (1587). "Tu skalt .. loffua och tilsäya honom, at när tin lägenheet kunde bättre warda, will tu haffua för honom all flijt ospaar." A. Jone Gothus, Thesaurus epist. 26 (1619). "[Drottningen har om landets välfärd] sigh nådigst wårda låtit, och där till hafft ospar all mödho, arbethe och wakande omsårg." RARP 4: 612 (1651). "Mat och dryck . . then hållom wij för allom osparan, som thess äro tarfvande.” Verelius, Gothrici et Rolfi historia 118 (1664) [isl. orig.: "pad vilium vier vid onguan man spara"]. B) Ospart (såsom neutrum): "Wij.. wela haffua ospartt liff oc godz, för Rikisens och alles eders welfärdh." Gustaf I:s reg. 6: 77 (1529). "Szame folck [krigsfolk] och alt mere got szom gud oss vnt och forlänt haffuer skal vara vspart på thenne szidho." Därs. 9: 300 (1534). "Stenderne .. wele hafwe ospart lijf och lefwerne och all förmögenheet." Gustaf II Adolf, Skr. 307 (1627). Jfr: ”I . . Som hålla Lif och blod till Riksens tiänst ospart." C) Ospard (ospardt, ospart såsom denkön), neutrum ospardt: "Ther [i Versailles] är all kåstbarhet ospardt." Spegel, Thet öpna Paradis 12 (1705). "En liuflig aftonward, Tå all Ambrosia och Nectar war ospard." Dens., Thet Tilslutna Paradis 129 (1705). "Jag [har] all flit hafft ospard att hålla dem [de utblottade bland fångarna] vid godt humeur." C. Piper (1716) i Hist. handl. XXI. 1: 26 1). "Hvad hvar och en [i den första kristna församlingen] ägde, höllo de för hvar andra ospardt." Bælter, Historiska Anmärkningar Om Kyrcko-Ceremonierna 632 (1762). "Ifrån barndomen hade så väl föräldrar, som mine 1) Jfr att i tyskan ungespart nyttjas om Fleiss; se E. Göpfert i Zeitschrift für Deutsche Mundarten 1909, s. 46. andre ledare, ospart 1) all möda at inbilla mig, det dygden endast gör en människja lyksalig." Götheborgske Spionen 1766, s. 217. "Hafva all möda och kostnad ospard til fullbordande af detta påbegynta arbete." Lagerbring, Skrifter 130 (1769). "Waldemar hade all möda ospard att inom behöriga gränser hålla sin inneboende förtrytelse öfver ryttmästarens .. ingrepp i.. hans rättigheter." E. Carlén, Waldemar Klein 99 (1838, 1861). "Kritiken har ifrån ett visst partis sida haft all möda ospard, för att få Brauns författarskap 'in totum et tantum' anseddt som ett dåligt försök i en ännu dåligare genre." Sturzen-Becker, Samlade arbeten I. 1: 138 (1861). "Hur hade han [Magnus Smek] .. haft all möda ospard att sköta det kall, han fått af Gud.” Lundegård, Drottning Margareta 1: 165 (1906). Äfven Därs. s. 239. I mina samlingar har jag intet exempel på "hafva all möda osparad" o. s. v., som väl äfven förekommer. Af exemplen synes, att ospar, ospard (o. s. v.) ingår i följande fraser: "(låta ngn 1. ngt) vara ospar(d) 1. ospar(d)t", "hafva 1. hålla (ngn 1. ngt) ospar(d) 1. ospar(d)t". * Vid sidan af den användning af ospar, ospard(t), ospart, för hvilken nu redogjorts och som är fullkomligt regelbunden, förekommer, såsom redan anmärkts, en annan: efter föregående negation brukas ospard o. s. v. i st. f. sparad numera väsentligen i fraserna "icke lämna 1. hafva någon, lämna 1. hafva ingen möda ospard". Så vidt jag kunnat finna, har denna användning första gången påpekats i litteraturen af P. G. Ahnfelt: "En af de Aderton i Svenska Akademien, som lefver än, har mer än 1) Jfr motsvarande ordföljd i de förut anförda exemplen från KL 165, Gustaf I:s registratur 6: 77, RARP 4: 612, Gustaf II Adolf, Skr. 307. en gång blifvit ertappad med sådane ordformler, som denna: den och den har haft 'ingen möda ospard' för det och det ändamålet." Studentminnen 2: 220 (1857). I "En ny källa för vår fosterländska odling" (1893) har jag s. 60 om uttrycket "icke lämna någon möda ospard", anmärkt, att det "i själfva verket betyder raka motsatsen till det, som ordalydelsen låter förstå". Frasen "lämna ingen möda osparad” har äfven klandrats af Gideon Forssell: "En kvinnlig pseudonym i en stor daglig stockholmstidning skrifver: 'Besök göres i barnets hem, man hör sig för hos grannarna och lämnar ingen möda osparad för att få en riktig uppfattning af barnet och dess hem'. Hon menar naturligtvis raka motsatsen: man har all möda ospard." Bonniers månadshäften 1910, s. 103. Det har hittills ej observerats, att de anförda fraserna ha motsvarigheter redan i det svenska medeltidsspråket. Jag känner följande tre exempel: 1) I den första af Sture-krönikorna (från c. 1470) omtalas v. 335 och ff. en mordplan, som uppgjordes mot konung Karl Knutsson af hans ovänner. V. 359 och ff. lyda: "Tha konungen thetta her [mordplanen] förnam han giorde siik inthe obliidh mädhan wtan leeth sina swäna förre staa ath ingen sculle honum nämer gaa han leeth them bindha jänss wiidh siidha mädhan monde then bryllops 1) kosteen liidha togh bar han tässe sorgh i hiertath_harth." Svenska medeltidens rimkrönikor 3: 13. Sammanhanget visar ovedersägligen, att då rimkrönikeskrifvaren i v. 365 förklarar "konungen hadhe liuff ordh ekke oosparth", han därmed menat ungefär detsamma, som 1) Det är fråga om Nils Stures bröllop. |