Imágenes de páginas
PDF
EPUB

vara dylgjur 1). Särskilt tillhörde det en skald av facket att kunna 'binda dulit nofn manna'') (BJ), i sht att 'hylia.. Nöfn sijn, at Menn ei skilje þau, nema med nockurre i-grundan og Epter leitne' (JO 149). Här kunde isländaren och renässanspoeten mötas i samma känsla av skråets höga värdighet. Exempel på sådana 'dulin nofn' ha meddelats t. ex. av Worm 183 f., Liljegren 47, 48 n. 6, Þorkelsson Digtn. på Isl. 320. Läsningen försvårades stundom därigenom att samma kenning kunde uppträda för olika runor. Så t. ex. träffas hos JO glommunga eðr grunnunga grund inte bara om, utan också om 4.

Lund 1912.

(Forts.)

Hjalmar Lindroth.

J. A. Aurén.

Den 7 okt. 1911 avled J. A. Aurén, som, ehuru han blott innehade den anspråkslösa levnadsställningen av kollega vid Söderköpings treklassiga läroverk, dock gjort en så betydande insats i svensk språkforskning, att ett tacksamt minnesord med fullt skäl må ägnas den hädangångnes gärning.

Aurén föddes den 4 febr. 1843 i Kristbergs sn. av Östergötlands län, son av trädgårdsmästaren A. P. Andersson och Maria Lovisa Dalqvist, var lärjunge i Linköpings läroverk 1855-62, avlade studentexamen i Uppsala 1862, men denna var ock hans enda examen vid akademien, ty redan på nyåret 1863 anställdes han som e. o. lärare i Linköping och tjänstgjorde som sådan där hela år 1863 men sedan från höstterminen 1864 i Norrköping, likvisst med ett avbrott nov. och dec. 1866 och hela år 1867, tills han med 1883 tillträdde sin befattning i Söderköping, vartill han utnämnts 25 nov. 1882, vilket år han ock hade ingått äktenskap med Hedv. Erika Söderström. 1870-77 var han lärare i svenska språket vid Norrköpings tekniska skola, och i Söderköping var han mycket anlitad för ofta maktpåliggande kommunala uppdrag.

Då Aurén ytterst obetydligt, blott 11, termin, fått åtnjuta akademisk undervisning, är det alltså genom självstudier, som han förvärvat sin språkvetenskapliga bildning. Så mycket mer förtjänstfull framträder den klarsynthet, varmed han förmår uppträda mot sin samtids språkliga fördomar i Bidrag till Svenska Språkets Ljudlära, Linköping 1869, vilket arbete säkerligen haft stort inflytande på uppfattningen bland språkmän och vidare kretsar, i det

1) Om termen se redan Brynjolfsson anf. arb. 136 noten, Liljegren 46. 2) För det semologiska sambandet mellan dylgja och dul- jfr Lindroth i Stud. i Nord. Filol. III. 6, 8. Detta ex. hade där varit särdeles belysande, ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXIX, NY FÖLJD XXV. 20

att däri gavs en noggrann beskrivning av de svenska språkljuden på samma gång som orimligheten av gängse missuppfattningar uppvisades, sådana som att x, z, sche, tje och äng vore 'sammansatta konsonantljud', att ll, ff o. s. v. vore 'dubbla konsonantljud', och över huvud skillnaden mellan ljud och tecken inskärptes. Att så tidigt som 1869 ett och annat uttalas av Aurén, som en senare tid vuxit ifrån, må icke förundra; sålunda påpekar han, att rs, rn, rd, rt, rl i svenskan beteckna enhetliga ljud "i den, som vi tro, ganska rättmätiga afsigten att få dem utrotade, åtminstone ur högspråket". I Bidrag till svenska språkets qvantitetslära Stockholm 1874 uppvisade Aurén först och främst den viktiga företeelsen 'formell sammansättning', ord med två långa stavelser, vare sig deras beståndsdelar båda, endera eller ingendera förekomma som självständiga ord, t. ex. ville-bråd, sam-kväm, al-manack, utreder förhållandet till enkla ord och avledningar och påpekar skillnaden mellan formellt inhemska och formellt främmande ord samt kvantitetsändringar hos ljud och stavelser vid böjning, avledning och sammansättning och hos orden i prosa och poesi. Det är framför allt dessa båda arbeten, som stadgat Auréns anseende som forskare på nysvenskans område.

De klusila konsonantljuden, Norrköping 1876, är en stridsskrift av kraftig polemik mot L. F. Leffler, Några ljudfysiologiska undersökningar rörande konsonantljuden. I. De klusila konsonantljuden i Ups. univ. årsskr. 1874, i det Aurén bestrider Läfflers påstående, att pp, tt, ck, bb, dd, gg vore verkliga dubbelkonsonanter, fastän av annat slag än enligt den folkliga meningen, i det en implosiva vore hörbar vid läpparnas sammanslutning, om ock explosionen vid avstängningens upphörande vore den egentliga ljudeffekten. Den moderna forskningens nyaste ståndpunkt i frågan angives av Pipping, Ark. f. nord. fil. XXVII (1911), s. 291, som omtalar, att Hensen medelst instrument konstaterat, att, då vibrationen plötsligt avbrytes under full styrka, alstras i örat en knall, som icke har någon motsvarighet i de luftvibrationer, som träffa örat och just utgör, vad som förmenats vara ett implosivt ljud, vilket alltså skulle vara en subjektiv hörselförnimmelse.

Egna meningar utvecklar åter Aurén i Bidrag till svenska språkets akcentlära, Stockholm 1880, vars svagheter träffande karaktäriseras av A. Kock, Språkhist. undersökn. om svensk akcent II, 2 ff. såsom utgörande en opraktisk terminologi, som låter enstaviga ord och ord med huvudton på ultima sakna accent; arbetet är ock anmält av A. D. i Ark. f. nord. fil. I, 197 ff. Det är blott den musikaliska accenten, som Aurén behandlar; den exspiratoriska uppfattar han som kvantitet, men fakta synas vara omsorgsfullt iakttagna. Till ursäkt kan anföras, att den tankegången, att enstaviga ord äro utan accent, emedan accent innebär en förändring av rösthöjden, ligger nära, då enligt A. Kock s. 6 även Hof (1753) och Boivie (1834) varit inne på densamma, och att arbetet skrevs

redan 1871-73, varför anm. i Ark. f. nord. fil. I kan förevita Aurén att hava lämnat en del under mellantiden mellan arbetets författande och dess tryckning utkomna skrifter i ämnet obeaktade.

Dessutom har Aurén skrivit Svensk språklära (1877, 2 uppl. 1880), Svensk Bokstafveringslära (1868, 7 uppl. 1890), jämte rättskrivningsövningar och uppsatsen Supinum aktivum och neutrum av participium passivum (1886). Skriften Iakttagelser rörande negationen i modersmålet, införd i Svenska akademiens handlingar 1907, s. 309 ff. prisbelönades av Svenska akademien, som även 1875 och 1880 givit Aurén honorar för språkliga arbeten.

Auréns språkliga författareskap har alltså endast haft nysvenskan till föremål, och brist på språkhistorisk skolning skymtar stundom i hans framställning. Men ehuru senare författare givit en annan form åt undersökningen av vissa ämnen, som Aurén behandlat, kan man dock svårligen ännu underlåta att taga hänsyn till Auréns åsikter, och hans oförskräckta strid mot sin tids språkliga fördomar måste alltid högt värderas. Vad Aurén under ogynnsamma yttre omständigheter verkligen åstadkommit, synes giva rätt till att sluta, att förmånligare förhållanden skulle kunna hava gjort honom möjligt att intaga en plats bland den svenska språkvetenskapens främste.

Stockholm den 21 jan. 1913.

Erik Brate.

Bibliografi for 1911.

Af B. Erichsen.

I. Bibliografi, literaturhistorie og biografi.

Almquist, Joh. Ax. Sveriges bibliografiska litteratur. D. 2: Arkivoch biblioteksväsen. H. 4. S. 363-493. Sthm. 8:0. (Kungl. Bibliotekets handlingar 31.)

Collijn, Isak. Blad ur vår äldsta svenska boktryckerihistoria. 4: Vita Katherine. Sthm. 4:0.

Manuale Upsalense 1487. Ett förberedande meddelande. (Kyrkohist. Årsskr. XII, 110-17.)

Canonbilden i Missale Upsalense 1513. (Smst. 119-22.)

Dansk Folkemindesamling. Aktstykker og Fortegnelser. (Festskrift til H. F. Feilberg. 470-88.)

Erichsen, B. Bibliografi for 1909. (Ark. XXVII, 301–34.) Flom, George T. Norse elements in English dialects. (A survey of the study.) (Saga-Book VII, 6—24.)

Hermannsson, Halldór. The ancient laws of Norway and Iceland. A bibliography. (Islandica IV. 83 s.) (Anm. DLz. 1911. 2953 -54 af Karl Lehmann.)

Höjer, Torvald. Schweden. (Jahresb. d. Geschichtsw. 32 Jahrg. III, 248-62.)

Jahresbericht über die erscheinungen auf dem gebiete der germanischen philologie. Hrsg. von der Gesellschaft für deutsche philologie in Berlin. 31. jahrg. 1909. Lpz. 8:0. 8+188 +198 s. 10 m. (II, 1-24: August Gebhardt, Nordisch.) Jørgensen, Ellen. Meddelelse om et Psalterium, som fordum var i norsk Eje. (HTda. 8. R. III, 219-38.)

Kålund, Kr. Honorificabilitudinitatibus i Codex Erfordensis af de Lundske annaler. (Ark. XXVII, 362-63.)

Krarup, Alfr. Fortegnelse over historisk Litteratur fra Aaret 1909, vedrørende Danmarks Historie. (HTda. 8. R. III, L 1-L 56.) Pettersen, Hjalmar. Bibliotheca Norvegica. Bd. 3. Norske Forfattere før 1814. Beskrivende Katalog over deres Verker. D. 1. Kria. 4:0. 325 8. 45 kr.

Rudbeck, Johannes. Frågor eller spörsmål öfver vår kristendoms eller katekesens hufvudstycken. (Kyrkohist. Årsskr. XII, Medd. och Aktstycken. 142-51.)

Setterwall, Kristian. [Svensk historisk] bibliografi 1910. (HTsv. XXXI. Bilaga. S. 205-40.)

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXIX, NY FÖLJD XXV.

Sommerfeldt, W. P. [Norsk arkæologisk] bibliografi 1910. (Foren. t. no. fort. bev. Aarsb. f. 1910, 235-42.)

Bing, Just. Bergens-litteratur i det 16de aarhundrede. (Skrifter udg. av Bergens Hist. Foren. No. 17. III. 16 s.)

Brix, Hans. Peder Paars i Jylland. (Jydsk Maanedsskrift 1911. I, 28-33.)

Christensen, Georg. Hans Christensen Sthens Salmer og Folkeviserne. (Festskrift til H. F. Feilberg, 101-12.)

Falk, Hjalmar, og Moltke Moe. Middelalderens visionsdigtning. (Festskrift til H. F. Feilberg. 421-48.)

Grape, Anders. Om författarskapet till skriften Om inhemskt språks förakt>. [Pehr A[d]rian Gadd.] (Språk och Stil XI, 235-39.)

Jørgensen, Ellen. Om nogle middelalderlige Forfattere, der nævnes som hjemmehørende i Dacia». (HTda. 8. R. III, 234-262.) Meyer, Richard M. Snorri als Mythograph. (Ark. XXVIII, 109 -21.)

Neckel, Gustav. Von der isländischen Saga. I-II. (Germ.-roman. Monatsschrift III, 369-81; 439-52.)

Olrik, Axel. Arnald Islænding. (NT. 1911. 250-62.)

Paludan, J. Burlesk Digtning i Danmark før Holberg. (Danske 49-58.)

Studier. 1911.

Westman, Knut B.

15+ 304 8.

Birgitta-studier. I. Akad. avh. Upps. 8:0.

Södervall, K. F.

Malm, Anders. Professor K. F. Söderwalls biobibliografi. (Festskrift till K. F. Söderwall. 361-66.)

II. Lærde selskabers skrifter, tidsskrifter og

samlinger.

Aarbog udg. af Historisk Samfund for Københavns Amt (med Gamle Roskilde Amt). 1910. 86 s. 1911. 128 s. Roskilde. 8:0. Aarbog udgivet af Randers Amts historiske Samfund. 1911. (Fra Randers Amt. V.) Randers. 8:0. 128 s.

Aarbøger udg. af Historisk Samfund for Aarhus Stift. IV. 1911. Aarhus. 8:0. 149 s.

Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie. Udgivne af Det kongelige nordiske Oldskrift-Selskab. 1911. 3. Række. Bd. 1. Kbh. 8:0. 332 s.

Antikvarisk Tidskrift för Sverige. Utg. af Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien genom Emil Ekhoff. D. 19, nr. 1-2. Sthlm. 8:0. 102 +164 s.

« AnteriorContinuar »